“Sadla om eller fylla på?” – Carl Melin om svenska folkets syn på kompetensutveckling och omskolning

By 20 maj, 2019 maj 23rd, 2019 Insikt & åsikt, Aktuellt

“Utbildning kommer i framtiden i mindre utsträckning handlar om att ”gå på kurs”. I stället handlar det om olika formera av mikrolärande i vardagen. Genom att människor utvecklar befintliga färdigheter och kompetenser och kompletterar dessa med nya kan de konkurrera om nya yrken. I framtiden kommer vi att identifiera oss mera med vad vi kan och mindre med exakt vad vi är anställda för att göra.” Det skriver Futurions forskningsledare Carl Melin i en spaning om svenska folkets inställning till kompetensutveckling, omskolning och fackens och arbetsgivarnas roll och ansvar.

“Det är nu sex år sedan forskarna Carl Benedikt Frey och Michael Osborne vid Oxford Martin School fick stort genomslag för sin rapport om att 47 procent av alla amerikanska jobb har potential att automatiseras. Rapporten påskyndade diskussionen om nödvändigheten av kompetensutveckling för arbetstagarna och även möjligheten att helt ställa om till andra arbeten.

Diskussionen om livslångt lärande och arbetstagarnas omställning är dock mycket äldre än så och såväl politiken som arbetsmarknadens parter har diskuterat kompetensutveckling i flera decennier. I början av 2000-talet fanns det exempelvis i Sverige långtgående förslag om att införa Individuella Kompetenskonton. Av olika skäl blev dock systemet aldrig sjösatt trots att det redan fanns pengar avsatta för detta i statsbudgeten.

Frågan är alltså inte OM det behövs fungerande system för detta utan HUR dessa ska se ut och fungera. Det svenska exemplet är inte unik i att det finns en bred samsyn kring vad som behöver göras. Däremot kan vi, så här 20 år efter att utredningen om individuella kompetenskonton, konstatera att vi inte är så mycket närmare en lösning.

Den här promemorian syftar inte till att presentera en färdig lösning på hur ett sådant system skulle kunna se ut. Däremot identifierar vi ett antal hinder och nyckelfrågor som behöver hanteras. Vi hänvisar även till ett antal färska studier från dels SOM-institutet vid Göteborgs universitet dels en opinionsundersökning från Novus.

I debatten diskuteras både frågan om kompetensutveckling (upskilling) och omskolning (reskilling). Enkelt uttryckt går det att beskriva det förra som att arbetstagare blir bättre på det de redan gör (exempelvis genom att lära sig nya verktyg och metoder eller att bli bättre på att använda dessa). Det senare – omskolning – kan däremot ses som att en arbetstagare lär sig ett helt nytt yrke. I verkligheten är dock inte uppdelningen så enkel. Visst finns det många som helt byter spår i arbetslivet, och då kan omskolningen ta flera år, men ofta handlar det om kompletterande utbildning där den tidigare kompetensen går att använda i det nya yrket.

”Utbildning” kommer i framtiden i mindre utsträckning handlar om att ”gå på kurs”. I stället handlar det om olika formera av mikrolärande i vardagen. Genom att människor utvecklar befintliga färdigheter och kompetenser och kompletterar dessa med nya kan de konkurrera om nya yrken. I framtiden kommer vi att identifiera oss mera med vad vi kan och mindre med exakt vad vi är anställda för att göra.”

Läs hela Carl Melins spaning om framtidens kompetensutveckling och omskolning här

Se SOM-institutets färska siffror om svenska folkets syn på kompetensutveckling och omskolning här