Carl Melin, forskningschef på Futurion.
Runt om i världen går auktoritära populister framåt i allmänna val. Populistiska partier ökar sitt stöd och populistiska kandidater blir valda. I enstaka val i enskilda länder kan de gå tillbaka, som senast i Danmark. Men den långsiktiga trenden är att de auktoritära rörelserna blir allt starkare över tid.
Statsvetare och nationalekonomer har tillsammans med sociologer, psykologer och opinionsanalytiker framfört olika teorier om varför stödet för auktoritär populism ökar.
Carl Melin, du har tittat på vad olika forskare och andra experter dragit för slutsatser och sammanställt dessa i en essä. Vad ser du?
– Jag kan se att det finns två huvudsakliga förklaringsmodeller till varför populismen ökar. Den ena förklaringsmodellen handlar om ekonomiska aspekter. Alltså, teorier som funnit samband mellan stödet för auktoritär populism och ekonomiska kriser, arbetsmarknadsoro, välfärdsutveckling eller olika former av strukturomvandling. Den andra förklaringsmodellen utgår från kultur i vid mening, att det handlar om nation, auktoritetstro, motstånd mot sekularisering och i hög utsträckning även om migration och etnicitet.
Om vi börjar med att titta på de ekonomiska förklaringsmodellerna, vad ser du då?
– Jag ser att försämrad ekonomi, eller oro för sådan, leder till ett ökat stöd för populism. Det finns till exempel ekonomisk forskning som visar att finanskriser historiskt lett till en 30-procentig ökning av stödet för högerextrema partier. Det finns som exempel även belägg för att röststödet för Trump 2016 ökade mest i områden där många jobb hotades av automatiseringen. Svensk forskning kommer fram till liknande resultat.
Populism kan bemötas genom att minska risken eller oron för arbetslöshet
Det finns en större osäkerhet idag jämfört med för några år sedan. Man pratar ju om att många jobb kan automatiseras eller förändras till följd av automatisering och digitalisering. Samtidigt hör vi varningar om en kommande lågkonjunktur. Men du menar alltså att det går att bemöta populism som beror på ekonomisk oro?
– Ja, det går att minska stödet för populism genom att minska risken eller oron för arbetslöshet. Då är välfungerande arbetslöshetsförsäkringar och andra trygghets- och omställningssystem centrala.
Vad kan du se kring de förklaringsmodeller som handlar om kulturen?
– De kulturella förklaringsmodellerna utgår ofta från ett påstått samband mellan kulturella förändringar, som invandring, och en reaktion gentemot detta. I grunden handlar det om att invandring, främst invandring från länder och kulturer som skiljer sig från vår egen, leder till ett ökat invandringsmotstånd och/eller att det invandringsmotstånd som redan finns blir större. En effekt av det är att stödet för att rösta på invandringskritiska partier ökar.
Finns det några gemensamma nämnare mellan de ekonomiska och kulturella förklaringsmodellerna?
– Först vill jag säga att för dem som vill förstå auktoritär populism är självklart valet av förklaringsmodell helt avgörande. Men ja, det finns gemensamma nämnare. Det som förenar modellerna är att det handlar om en relativ statusförlust. Det leder till att folk blir oroliga och rädda, som är den starkaste drivkraften.
Människors rädsla bör bemötas med kommunikation och faktiska reformer som visar att en bra framtid är möjlig
Hur bemöter vi människors rädsla?
– Det handlar om kommunikation och faktiska reformer. Det finns inget mäktigare i världen än en bra berättelse. Den viktigaste delen av all kommunikationen är budskapet – det man ska berätta. Och det bästa sättet att framföra ett budskap är genom göra det till en del av en historia som människor kan relatera till. I verkligheten är berättelser som bygger på rädsla ofta starkare än hopp. Populisternas budskap bygger på rädsla.
Hur kan man bemöta populisternas historier som bygger om rädsla?
– Det går att bemöta populism genom hopp och framtidstro och en positiv berättelse. Så kan rädslan övervinnas. Det räcker dock inte att prata om framtidstro. Det behövs också tydliga reformer och åtgärder som visar att en bra framtid är möjlig. Inte minst gällande arbetslivet är det viktigt att det finns goda möjligheter till omställning. För om det finns fungerande system för kompetensutveckling minskar risken för att teknikutvecklingen leder till arbetslöshet eller sämre jobb. Då leder det till bättre jobb och en högre ekonomisk standard för alla.
Politiken och arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar
Vem behöver ta det ansvar för att skapa en historia som bygger framtidstro?
– Här har både politiken och arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Det handlar både om rätt till kompetensutveckling, möjligheten att byta spår från ett jobb och karriär till en annan men även ekonomisk trygghet vid kort- eller långvarig arbetslöshet.
– Men ansvaret kan inte bara vara begränsat till konkreta reformer och andra åtgärder. Dels handlar det om rätt till kompetensutveckling och möjligheten att byta spår från ett jobb och karriär till en annan. Men också om ekonomisk trygghet vid kort- eller långvarig arbetslöshet. Och där finns det mycket som behöver göras.
Läs mer och fördjupning
Essä: Hopp och framtidstro – så bemöter vi populismen
Intervju: Forskningschefen: Så bemöter vi populismen
Rapport: Populismens verkliga orsaker – om automatisering och andra förändringar i arbetslivet