Hopp och framtidstro – så bemöter vi populismen

By 6 november, 2019 november 12th, 2019 Insikt & åsikt, Forskning & fakta, Aktuellt
Rädsla och oro föder populism – framtidstro efterlyses

Carl Melin, samhällsanalytiker och forskningsledare på Futurion.

Essä om populismens orsaker

Runt om i världen går auktoritära populister framåt i allmänna val. Populistiska partier ökar sitt stöd och populistiska kandidater blir valda. I enstaka val i enskilda länder kan de gå tillbaka, som senast i Danmark. Men den långsiktiga trenden är att de auktoritära rörelserna blir allt starkare över tid.

Statsvetare och nationalekonomer har tillsammans med sociologer, psykologer och opinionsanalytiker framfört olika teorier om varför stödet för auktoritär populism ökar.

I grunden går det att gruppera de olika förklaringsmodellerna i två olika kategorier. Det finns ekonomiska förklaringsmodeller och det finns kulturella.

Två olika förklaringsmodeller till populism

  1. I de ekonomiska kan vi räkna de teorier som funnit samband mellan stödet för auktoritär populism och ekonomiska kriser, arbetsmarknadsoro, välfärdsutveckling eller olika former av strukturomvandling.
  2. I de kulturella handlar det om kultur, nation, auktoritetstro, motstånd mot sekularisering och i hög utsträckning även om migration och etnicitet.

För dem som vill förstå auktoritär populism är självklart valet av förklaringsmodell avgörande. Om det är de ekonomiska faktorerna som förklarar populismen blir lösningar som välfungerande arbetslöshetsförsäkringar och andra trygghets- och omställningssystem centrala. Det går då att minska stödet för populism genom att minska risken eller oron för arbetslöshet.

”För dem som vill förstå auktoritär populism är självklart valet av förklaringsmodell avgörande.”

Om det däremot är de kulturella faktorerna som har störst betydelse kan exempelvis en restriktiv migrationspolitik vara ett fungerande verktyg om det är invandring som leder till ökad populism.

Inom ramen för de båda förklaringsmodellerna finns det utrymme för stora variationer, inte minst i valet av oberoende variabler. Variablerna kan både vara enskilda individers attribut och värderingar som exempelvis arbetslöshetsstatistik, migrationsvolymer och liknande.

I de kulturella modellerna finns det ofta ett starkt samband mellan människors attityd till invandring och stödet för auktoritär populism.

Ekonomiska förklaringsmodeller

De ekonomiska förklaringsmodellerna finns sammanfattade i rapporten Populismens verkliga orsaker. [1] I den rapporten refereras bland annat till ekonomisk forskning som visar att finanskriser historiskt lett till en 30-procentig ökning av stödet för högerextrema partier. [2]

En annan refererad studie visar ett starkt samband mellan varsel om uppsägning och att rösta på Sverigedemokraterna. [3] Det finns även belägg för att röststödet för Trump 2016 (jämfört med Mitt Romney 2012) ökade mest i områden där många jobb hotades av automatiseringen. [4]

”De ekonomiska förklaringsmodellerna visar att försämrad ekonomi, eller oro för sådan, leder till ett ökat stöd för populism.”

De som ifrågasätter att det ökat stödet för populism beror på ökad invandring brukar peka på att det saknas ett direkt samband mellan migration och stödet för främlingsfientliga partier. Tvärtom är ofta stödet för sådana partier mindre på orter och i regioner där det finns flest utlandsfödda. Däremot är ofta stödet större där utbildningsnivån är låg och där den sociala och ekonomisk utsattheten är stor.

”Även ekonomisk utveckling som i huvudsak är positiv kan leda till försämringar och ökad otrygghet för många människor.”

De ekonomiska förklaringsmodellerna visar att försämrad ekonomi, eller oro för sådan, leder till ett ökat stöd för populism. Det behöver inte handla om reellt försämrad ekonomi eller arbetslöshet utan kan också handla om relativförändringar, exempelvis att en grupp som inte får det sämre ändå upplever att andra får det bättre på deras bekostnad. Forskaren Sirus Dehdaris forskning visar också att det inte heller behöver handla om faktisk arbetslöshet utan att det kan räcka med hotet om det i form av varsel.

”Det gäller inte minst teknikutvecklingen där gamla jobb försvinner samtidigt som de nya som skapas antingen har sämre villkor eller ställer krav på nya kunskaper.”

Även ekonomisk utveckling som i huvudsak är positiv kan leda till försämringar och ökad otrygghet för många människor. Det gäller inte minst teknikutvecklingen där gamla jobb försvinner samtidigt som de nya som skapas antingen har sämre villkor eller ställer krav på nya kunskaper. Automatiseringsforskaren Carl Benedikt Frey skriver i en nyutkommen bok om likheterna mellan dagens automatisering och den tidigare industriella revolutionen. Både nu och då innebar de tekniska framstegen att stora grupper på arbetsmarknaden faktiskt fick det sämre – vilket i sin tur leder till protester och motstånd. [5]

Kulturella förklaringsmodeller

De kulturella förklaringsmodellerna utgår ofta från ett påstått samband mellan kulturella förändringar – exempelvis invandring – och en reaktion gentemot detta. Fokus kan sedan ligga på de ekonomiska konsekvenserna av invandringen eller på förändring av befolkningssammansättning, religion etcetera.

I grunden handlar det om att invandring – och då främst invandring från länder och kulturer som skiljer sig från vår egen – leder till ett ökat invandringsmotstånd och/eller att det invandringsmotstånd som redan finns blir större. En effekt av det är då att stödet för att rösta på invandringskritiska partier ökar. Till skillnad från de ekonomiska förklaringsmodellerna som även kan förklara ökat stöd för vänsterpopulistiska partier så förklarar de kulturella i huvudsak endast stödet för högerpopulistiska.

”De kulturella förklaringsmodellerna utgår ofta från ett påstått samband mellan kulturella förändringar – exempelvis invandring – och en reaktion gentemot detta.”

De senaste riksdagsvalen i Sverige och olika opinionsundersökningar visar tydligt att det finns ett sådant samband. Även om andelen som är invandringskritiska inte ökat så mycket jämfört med tidigare så är frågorna viktigare för väljarna och det finns ett starkt samband mellan att vare kritisk till invandring och att rösta på Sverigedemokraterna. [6]

Om det är den enda förklaringen så skulle då minskad invandring leda till ett minskat stöd för denna typ av partier. Å andra sidan kan vi konstatera att den typen av partier har ökat i en rad länder, oavsett nivån på invandringen.

Forskarna Pippa Norris och Ronald Inglehart argumenterar i en nyutkommen bok för en kulturell förklaringsmodell som är bredare än att endast handla om invandring. De menar att det snarare handlar om en reaktion mot långsiktiga värderingsförändringar.

”När de yngre generationerna blir mer välutbildade blir de mer sekulära, individualistiska och positiva till mångfald.”

När de yngre generationerna blir mer välutbildade blir de mer sekulära, individualistiska och positiva till mångfald. Skillnaderna mellan äldre och yngre – och mellan hög- och lågutbildade – förstärks också av geografin. Människor med traditionella värderingar uppfattar sig som främlingar i sitt eget land som de inte längre känner igen. Och då reagerar de negativt. [7]

En falsk dikotomi

Det finns som beskrivits goda belägg för båda förklaringsmodellerna. Kanske är det så att de inte står i motsättning till varandra?

En falsk dikotomi – inte antingen eller

Kanske är det så att de båda förklaringsmodellerna inte står i motsättning till varandra? Båda modellerna lyfter fram lågutbildad, främst manlig, arbetarklass som de väljare som främst attraheras av populistiska rörelser.

I de ekonomiska modellerna förklaras det främst av att dessa är de som drabbats hårdast av automatisering och ekonomisk oro medan det i de kulturella förklaringsmodellerna ofta lyfts fram att de är mer negativa till andra kulturer och mångfald. Det som förenar modellerna är att det handlar om en relativ statusförlust.

Det finns som beskrivits goda belägg för båda förklaringsmodellerna. När modellerna testats mot varandra har ofta den kulturella modellen vunnit utifrån att den haft en något större förklaringskraft. Detta motsägs dock av de jämförande studier som visar att det finns ett mycket svagt regionalt och nationellt samband mellan exempelvis migration och stödet för auktoritär populism. Fattiga områden i forna DDR och länder som Ungern och Polen uppvisar starkt stöd för auktoritär populism men har samtidigt mycket få migranter.

”När modellerna testats mot varandra har ofta den kulturella modellen vunnit utifrån att den haft en något större förklaringskraft.”

Våren 2019 uppstod en debatt om den förändrade gatubilden i svenska städer. Att det numera finns människor som ser annorlunda ut på gatorna och butiker som säljer mat som vi inte känner igen. Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi argumenterade i en text för att de var dessa demografiska förändringar som nu drev invandringskritiken. [8] Per Svensson i Dagens Nyheter bemötte texten och invände att invandringskritiken nu ändrat form från att lyfta ekonomiska argument – som inte längre höll – till att tycka illa om de som är främmande. [9]

”Fakta är att människor som endast betraktar en förändrad gatubild – exempelvis med många nyanlända – blir mer invandringskritiska.”

Frågan är då om det stämmer att människor blir invandringskritiska av att behöva se människor som är annorlunda. Även här finns det forskning som tittat på detta. Fakta är att människor som endast betraktar en förändrad gatubild – exempelvis med många nyanlända – blir mer invandringskritiska. Men samtidigt är det så att när vi lär känna människor från andra kulturer – exempelvis i skolan eller på jobbet – så blir utvecklingen den motsatta.

”Men samtidigt är det så att när vi lär känna människor från andra kulturer – exempelvis i skolan eller på jobbet – så blir utvecklingen den motsatta.”

Kanske är det så att människor på landsbygden som ser människor från andra kulturer på TV eller på besök i storstaden också blir negativa. Medan de som bor och verkar i samma städer snarare lär känna dessa människor och blir mer positiva. [10][11]

Change, förändring

Det är därför snarare genom hopp och framtidstro – en positiv berättelse – som rädslan kan övervinnas. Genom positiva framtidsberättelser kan vi bemöta populismen.

Populisternas budskap bygger på rädsla

Modern kommunikationsteori handlar ofta om att ha den smartaste strategin, de senaste digitala verktygen, de mest träffsäkra målgruppsanalyserna och så vidare. Men historien är full av tekniskt perfekt kommunikation som inte lyckats påverka mottagarna över huvud taget. Den viktigaste delen av all kommunikationen är budskapet – det man ska berätta. Och det bästa sättet att framföra ett budskap är genom göra det till en del av en historia som människor kan relatera till.

”Det finns inget mäktigare i världen än en bra berättelse”

De bästa historierna har återberättats i årtusenden i olika versioner. Star Wars-filmerna är egentligen inget annat än en blandning av ärkeängeln Lucifers fall och den förlorade sonen. Det var inte de häftiga effekterna som gjorde dem till de mest framgångsrika filmerna någonsin. Det var berättelsen om uppgång och fall, frestelser, hopp och rädsla. Det förklarar också varför de första filmerna – simplast i genomförande – fortfarande är så mycket bättre än de tekniskt fulländade efterföljarna.

För det är precis som karaktären Tyrion Lannister säger i det avslutande avsnittet i TV-serien Game of Thrones: ”Det finns inget mäktigare i världen än en bra berättelse”. Det är därför heller ingen slump att begrepp som storytelling och narrativ fått sådant genomslag hos vår tids kommunikatörer.

”I verkligheten är berättelser som bygger på rädsla ofta starkare än hopp.”

På film är ofta de starkaste berättelserna de om ”hopp” och om att aldrig ge upp. Det är de som aldrig ger upp utan tar upp kampen mot övermäktiga motståndare som är hjältar och de slutliga vinnarna.

I verkligheten är berättelser som bygger på ”rädsla” ofta starkare än ”hopp”. Rädslan att förlora något – ekonomisk trygghet, livet eller sitt sammanhang – är en mycket starkare kraft än hoppet om en bättre framtid. Det är ingen slump att odynamiska styren som exempelvis det i Kina överlever. Så länge systemet levererar hyfsad ekonomisk trygghet finns det få som vågar betala det ofta stora priset för att protestera och bli dissident. Rädslan övertrumfar hoppet.

Det är också därför i grunden impopulära ledare klarat av att överleva och behålla makten. De har skapat mer eller mindre äkta yttre fiender och gestaltat sig själva som skyddet mot dessa. Något som illustreras av en populärkulturell referens från amerikanska TV-serien House of Cards. En dialog mellan presidenten Frank Underwood och dennes hustru Claire Underwood.

Claire: We can’t fight everything off one by one, Francis. But if we make this – we make it work for us. 
Frank: Create chaos… 
Claire: More than chaos. 
Frank: War… 
Claire: Fear. 
Frank: Fear. Brutal. Total.
Claire: I’m done trying to win over people’s hearts.
Frank: Let’s attack their hearts. 
Claire: We can *work* with fear.

Rädslan är den starkaste drivkraften. Därför kommer kommunikation som bygger på rädsla nästan alltid vara effektivare än kommunikation som bygger på hopp.

”Rädslan är den starkaste drivkraften.”

Människor gillar inte skrämselpropaganda – men samtidigt är det uppenbart så att den ofta fungerar. Det som förenar de ekonomiska och de kulturella förklaringsmodellerna är just rädslan.

I de ekonomiska handlar det om rädslan av att hamna på efterkälken. Exempelvis att förlora sitt jobb, sin ekonomiska standard och sin status som samhällsbyggare och familjeförsörjare. I de kulturella handlar det om rädslan för det främmande och okända. Som att inte längre känna igen sitt land eller att veta hur man förväntas uttrycka sig eller bete sig.

”Det som förenar de ekonomiska och de kulturella förklaringsmodellerna är just rädslan.”

Eftersom rädsla till sin natur sällan är rationell är det därför inte alltid lätt att säga var rädslan beror på. Var slutar rädslan för arbetslöshet och var börjar rädslan för det okända?

Hur övervinns rädsla?

Rädsla är en primär känsla och känslor går sällan att överkomma med hjälp av fakta eller rationella argument. Tvärtom är det en biologisk känsla som även finns hos alla djur – och i grunden handlar det om överlevnad. Det enda som kan vara starkare än en känsla är andra känslor.

Det är därför snarare genom hopp och framtidstro – en positiv berättelse – som rädslan kan övervinnas. Genom positiva framtidsberättelser kan vi bemöta populismen.

”Genom positiva framtidsberättelser kan vi bemöta populismen.”

Det räcker dock inte att prata om framtidstro. Det behövs också tydliga reformer och åtgärder som visar att en bra framtid är möjlig. Inte minst gällande arbetslivet är det viktigt att det finns goda möjligheter till omställning. För om det finns fungerande system för kompetensutveckling minskar risken för att teknikutvecklingen leder till arbetslöshet eller sämre jobb. Då leder det till bättre jobb och en högre ekonomisk standard för alla.

”Det räcker dock inte att prata om framtidstro. Det behövs också tydliga reformer och åtgärder som visar att en bra framtid är möjlig.”

Här har både politiken och arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Det handlar både om rätt till kompetensutveckling, möjligheten att byta spår från ett jobb och karriär till en annan men även ekonomisk trygghet vid kort- eller långvarig arbetslöshet.

”Här har både politiken och arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.”

Men ansvaret kan inte bara vara begränsat till konkreta reformer och andra åtgärder. Dels handlar det om rätt till kompetensutveckling och möjligheten att byta spår från ett jobb och karriär till en annan. Men också om ekonomisk trygghet vid kort- eller långvarig arbetslöshet. Och där finns det mycket som behöver göras.

Carl Melin, samhällsanalytiker och forskningsledare på Futurion

Läs också intervjun. Forskningschefen: Så bemöter vi populismen

Rädsla och oro föder populism – framtidstro efterlyses

Det räcker dock inte att prata om framtidstro. Det behövs också tydliga reformer och åtgärder som visar att en bra framtid är möjlig. Här har både politiken och arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.