Regeringen vill motverka ålderism på arbetsmarknaden. Det är nödvändigt. Men när fokus enbart ligger på äldre riskerar unga, särskilt unga kvinnor, att falla utanför. AI förändrar arbetsmarknaden samtidigt som ekonomiska villkor och jobbtrygghet blir osäkrare för unga.
Statsråden Jakob Forssmed och Johan Britz skriver den 22 januari att arbetslivet måste bli bättre på att ta tillvara all den kompetens som finns. Det är en rimlig utgångspunkt. Men deras analys av ålderism är ofullständig. Diskriminering på grund av ålder drabbar inte bara äldre, den drabbar också unga.
I Futurions arbete med framtidens arbetsliv har vi under lång tid följt ungas villkor på arbetsmarknaden. I debatten beskrivs ålderism ofta som ett problem som uppstår sent i arbetslivet. Den bilden är för snäv. En ung ålder används också som argument på arbetsplatser för att hålla tillbaka inflytande, ansvar och utvecklingsmöjligheter, trots kompetens och faktiska prestationer.
Rapporten Women in the Workplace 2025 visar att kvinnor i 20- och 30-årsåldern upplever mer åldersdiskriminering än både äldre kvinnor och jämnåriga manliga kollegor. Särskilt tydligt är detta bland kvinnor i 20-årsåldern, där nästan hälften uppger att deras ålder har haft en negativ påverkan på karriären. Det handlar om att unga kvinnor inte blir lyssnade på, att de får sina beslut ifrågasatta och att ledande roller undanhålls med argumentet ”bristande erfarenhet”, trots kompetens och resultat.
Regeringen har gett Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) i uppdrag att analysera forskningsbehovet kring åldrande i arbetslivet. Det är en viktig fråga. Men uppdraget synliggör också en blind fläck. Behovet av kunskap om hur åldersdiskriminering drabbar unga är lika angeläget, och inte minst i kombination med kön. Utan ett sådant perspektiv riskerar unga att helt falla utanför problemformuleringen.
I uppdraget ingår att undersöka vilka hinder äldre kvinnor respektive äldre män möter. Varför vill regeringen inte undersöka samma problem för unga kvinnor och män?
Forskning visar att många unga ser sig som solospelare med mycket eget ansvar. De upplever att arbetsförmågan hänger på dem själva. Att de själva ska se till att ha tillräckligt med kunskap och erfarenhet samt att de själva ska göra arbetet meningsfullt. I Futurions rapport ”Allt hänger på mig!” beskriver unga hur de förväntas ta ett stort individuellt ansvar för arbetsmiljö, anställningsvillkor och karriär. När AI dessutom samtidigt ersätter typiska förstagångsjobb försvinner, vilket vi tydligt sett i teknikintensiva branscher som spelutveckling, minskar möjligheten att bygga den erfarenhet som efterfrågas. Resultatet blir en arbetsmarknad där unga förväntas ta ansvar, men nekas förutsättningarna att etablera sig.
Att bekämpa ålderism är ett viktigt uppdrag. Men när politiken enbart fokuserar på äldre riskerar samma problem att reproduceras i början av arbetslivet. Om kompetens verkligen ska gå före ålder måste analysen omfatta hela arbetslivet, även de unga som i dag hålls tillbaka. Det är trots allt de som förväntas bära framtidens arbetsmarknad.
Ann-Therése Enarsson, vd Futurion
Altinget Debatt 2026-01-22 Forssmed och Britz: Skadlig ålderism på svensk arbetsmarknad »
Altinget Debatt 2026-02-12 Ann-Therése Enarsson: Unga osynliggörs i debatten om ålderism »