Maktskiftet i USA innebär inte att eran av auktoritär högerpopulism är över.
Den finns kvar och den bekämpas inte genom att se ned på dess supportrar. Starka samhällskontrakt där alla kan se positivt på sin egen framtid är det bästa vaccinet mot nya Trumps, skriver Futurions Carl Melin.
Carl Melin, forskningsledare på Futurion.
Trump-eran är snart över även om Donald Trump kommer att hänga kvar i debatten och förmodligen utöva stort inflytande över sitt parti även framgent. Inte minst genom att lägga sig i primärval för att hämnas på sina kritiker och genom att angripa dem som är villiga att göra uppgörelser i kongressen med Demokraterna. Även om Trump blev bortröstad röstade ändå nästan 75 miljoner människor på honom, men han kommer med all sannolikhet inte att bli president igen.
Men eran av aggressiv och auktoritär högerpopulism är inte över. Som bland annat Andreas Johansson Heinö visar i Timbros Authoritarian Populist Index så är det en rörelse som växt sig allt starkare under de senaste decennierna. Vi ser det i stödet för Brexit i Storbritannien, för Fronten i Frankrike och för SD i Sverige. Vi ser det i Polen och Ungern där den liberala demokratin undergrävs. Precis som i USA finns det nationella och historiska faktorer som spelar in, liksom valsystemen. Men trenden mot en starkare högerpopulism är tydlig, trots tillfälliga bakslag då och då.
”Dessa partier modereras inte när de får makten.
Tvärtom är det då de visar sina verkliga ansikten.”
Och det vi ser är att dessa partier inte ”modereras” när de får makten. Tvärtom är det då de visar sina verkliga ansikten. Donald Trump i USA och Viktor Orbán i Ungern är mycket värre som regeringspolitiker än vad de var som oppositionspolitiker. De i den ”vanliga” högern som tror att dessa krafter går att moderera och kontrollera har fel. Vilket också historien har visat oss på de mest fasansfulla sätt. När de vinner makten gör de allt för att behålla den. Och det mänskliga priset kan bli oerhört.
Populism bygger på misstänkliggörande
Men det är inte genom att skrämmas som dessa rörelser stoppas. Och det är framförallt inte genom att tala nedsättande om de människor som av olika skäl väljer att stödja dessa rörelser. Vill man motverka den auktoritära populismen måste man förstå dess orsaker. Och orsakerna är flera. En del av detta har jag själv skrivit om i Futurion-rapporten ”Populismens verkliga orsaker”. I rapporten lyfts framförallt frågan om arbetsmarknadsorons betydelse för populism. Det finns ett starkt och tydligt samband mellan människors oro för att exempelvis bli arbetslösa och stödet för högerpopulistiska rörelser.
Populism bygger på polarisering och misstänkliggörande. Att det finns en motsättning mellan ”folket” och ”eliterna”. Det är drag som finns i både höger- och vänsterpopulism. Det som skiljer ut sig hos högerpopulismen är att det också finns en tredje grupp: ”gunstlingarna”. Det är de som populisterna menar att eliterna stöder på bekostnad av det verkliga folket. I propagandan har den gruppen ofta bestått av etniska minoriteter och invandare. I vår tid är det framförallt högerpopulismen som växt sig stark och den är ofta mer aggressiv, framförallt i handling. Misstänkliggöranden av olika slag är ofta en bärande del av berättelserna och det finns åtskilliga exempel på hur olika konspirationsteorier har spridits. Allt ifrån dolkstötslegender om Tysklands kapitulation efter första världskriget och Sions vises protokoll, till moderna motsvarigheter om valfusk i USA eller att Sveriges regering skulle gjort upp om att på sikt införa Sharia-lagar i Sverige.
”Många av de som en gång var samhällsbärare beskrivs idag som problemet.
Ska vi motverka populismen behöver vi respektera människor och
skapa positiva framtidsutsikter för alla.”
Attraktionen i populismen bygger vanligen på att det finns en samhällsutveckling där många människor inte upplever att de får vara med på ”resan in i framtiden” utan att de lämnas åt sidan. Resan handlar både om ekonomi och mer kulturella faktorer och det är, vilket jag skrev om i en essä häromåret, ofta samverkande faktorer. Ekonomisk oro eller ”arbetsmarknadsoro” är en sådan faktor. Människor som byggt sin försörjning på den ”gamla” ekonomin ser jobben försvinna och framtidsutsikterna försämras. Samtidigt ställer de nya jobben som kommer nya krav på kunskaper och färdigheter. Under efterkrigstiden var det möjligt för en (nästan alltid) man utan längre utbildning att försörja sig själv, sin familj och skaffa ett hus och ha en bra bil. Tillväxtökningen under 50- och 60-talet förvandlade stora delar av västvärldens fattiga arbetarklass till en relativt välmående medelklass. Och även om de i absolut tal var betydligt fattigare än vad de är idag så gick utvecklingen åt rätt håll. Varje år var lite bättre än det föregående. Människor kunde känna framtidstro.
Bli sedd och vara en del av samhället
Men det handlar inte bara om ekonomi och jobb utan även om att bli sedd och att vara en del av samhället. Om att bli uppskattad. Många av de som en gång var samhällsbärare beskrivs idag som problemet. För några år sedan talade en kvinnlig partiledare med doktorsexamen om att det var de ”vita, medelålders männen” som utgjorde problemet i samhället. Hur trodde hon att det uppfattades av människor som både hade en lägre status, lägre inkomst, lägre utbildning och betydligt mindre makt än vad hon hade. I populärkulturen har vi under de senaste åren fått lära oss att det fånigaste som finns är en medelålders heterosexuell man med låg utbildning som bor på en mindre ort. Antingen är de ”hotet” (som i filmen ”Jägarna”) eller så är man ”byfånen” (som i tv-serien ”Leif & Billy”).
”Människor som känner framtidstro i
arbetslivet blir mer positiva och hyser större tillit.
Framtidstro är ett vaccin mot populism.”
Ska vi motverka populismen behöver vi respektera människor och skapa positiva framtidsutsikter för alla. Det behöver inte vara att stryka medhårs. Mitt Romney sa något klokt i senaten häromdagen och det var att det bästa sättet att bemöta Trumps anhängare var att säga sanningen – i detta fall att Trump förlorade valet fair & square. Populistiska budskap bygger vanligen på att säga det som människor VILL höra, exempelvis att allt skulle vara så mycket bättre om inte politiker var skurkar, eller på grund av invandringen, eller judarna, eller vilka andra det är som är ”skurkarna för dagen”. I stället måste man våga säga sanningen.
Sanningen kan vara att de gamla jobben i gruvan eller på fabriken inte kommer att komma tillbaka. Att det inte går att skylla på invandringen i stället för att bygga på sin utbildning. Här kommer samhällskontraktet in. Politiken och arbetsmarknadens parter behöver exempelvis se till att det finns goda möjligheter till kompetensutveckling och att det finns trygga omställningssystem. Men människor måste också själva ta ett stort ansvar för sin ”anställningsbarhet”. När detta fungerar och enskilda människor, det offentliga och arbetsmarknadens parter – arbetsgivare och fackföreningar – arbetar tillsammans bygger vi en starkare ekonomi och framtidssäkrar både jobb, företag och människor. Vi vet också att människor som känner framtidstro i arbetslivet också blir mer positiva i allmänhet och hyser större tillit. Framtidstro är ett vaccin mot populism.
En fungerande demokrati kräver också ett starkt civilsamhälle där människor möts och löser saker tillsammans. Tyvärr har det försvagats i de flesta länder och till och med medvetet bekämpats i länder som USA, Polen och Ungern. Vi vet att ett starkt civilsamhälle med starka fackföreningar och levande folkrörelser har en stor betydelse för att utveckla och stärka demokratin.