Skip to main content

Maja Stridsberg, PR-konsult och #metoo-organisatör, i Futurions podcast: ”Facket måste sluta fixa saker åt folk och börja kanalisera engagemang istället”

By 26 april, 2019maj 2nd, 2019Aktuellt, Podcast

Maja Stridsberg är senior rådgivare på PR-byrån Westander. Hon har en bakgrund från Rättviseförmedlingen, är styrelseledamot i Kodcentrum och var en av initiativtagarna till PR-branschens #metoo-upprop #sistabriefen.
– Jag brukar kalla mig hälften PR-konsult och hälften aktivist, säger hon när hon gästar Ann-Therese Enarsson och Anna Danielsson Öberg i Futurions podcast Vad är grejen med facket?

Podcasten tar avstamp i Futurions arbete kring den svenska partsmodellen i framtiden, där rapporten Vad är grejen med facket? Om fackföreningar och partsmodellens roll för demokrati och välstånd nu följts upp med kunskapsöversikten Förena och förändra Om facklig organisering i framtiden som fokuserar på just organisering och mobilisering av engagemang.
– Jag har läst den och kan varmt rekommendera den, säger Maja Stridsberg med ett skratt. Den innehåller många kloka tankar.

Från digitalt upprop till långsiktighet
I en tid när de flesta traditionella organisationer tappar medlemmar och har svårt att rekrytera nya, lyckades #metoo-uppropen fånga och kanalisera ett enormt engagemang. Vad var hemligheten och vilka lärdomar går det att dra?

Maja Stridsberg påminner om att #metoo-rörelsen i grunden mobiliserade många på ett stort missnöje, ett slags ”WTF!?”, men att själva omfattningen i uppropen också ledde till något mer, en stark känsla av ”OMG!?”.
– Vi såg alla hur våra flöden fylldes av vittnesmål på vittnesmål och jag tror att vi alla fylldes av samma ”OMG”-känsla, det här är inte möjligt, så här får det inte vara, säger Maja. Men även om vi mobiliserade på missnöje så är det viktigt att också erbjuda konstruktiva lösningar på problemen, vilket vi gjorde. Annars blir det bara populism – och det vill vi inte ha.

Ett upprop på sociala medier är en sak, men Ann-Therese Enarsson lyfter frågan om hur man klarar av att gå från tillfälligt engagemang, till mer långsiktigt och varaktigt. Hur får vi kraften i #metoo att bära över tid?

Maja Stridsbergs korta svar är att det är svårt. Otroligt tufft. De 65 #metoo-uppropen i Sverige samlade över 100 000 underskrifter. Nu har organisatörerna bakom många av de 65 uppropen bildat en förening – med ungefär 100 medlemmar. Men relationen mellan antalet tillfälliga aktivister och långsiktiga administratörer är ingenting nytt, och kanske inte heller ett problem.
– Engagemang kommer och går, konstaterar Maja. Hösten 2017 väckte #metoo en enorm kraft, och nu två år senare när det stormar kring Dramaten, då väcks samma engagemang igen. Vi har en enormt stor standby-aktivism som aktiveras när det väl gäller.

Maja funderar över fackens relativa frånvaro i #metoo-rörelsen, trots att de flesta uppropen utgick från branscher och  situationer på arbetsplatser i Sverige. Anna Danielsson Öberg vänder på resonemanget och undrar hur unga kvinnor som aktiverat sig i #metoo-rörelsen skulle kunna visa solidaritet med facket. Som t.ex Vårdförbundets pågående avtalsrörelse för bättre villkor i den kvinnodominerade vården.
– Det är en intressant fråga, men jag tror att #metoo med sitt breda perspektiv, gör det svårt att omsätta till de mer specifika frågorna som ett enskilt fackförbund driver, funderar Maja Stridsberg.

Flexibelt och värderingsdrivet 
När det kommer till den ständiga frågan om hur facket skall göra för att attrahera fler att bli medlemmar och aktiva, landar samtalet i behovet av mer flexibla former för engagemang. Den digitala tekniken erbjuder mängder av verktyg för ett mer flexibelt engagemang, men det är ändå de regelbundna mötena och den fysiska närvaron som ofta blir måttstock på hur engagerad någon är.

Maja Stridsberg lyfter istället en annan kritik mot hur fackföreningsrörelsen riskerar att tappa bort den värderingsdrivna delen av kommunikationen till förmån för olika typer av erbjudanden och service. För även om båda saker är viktiga delar av ett medlemskap, pekar Maja på ett problem om facket alltför mycket framstår som en organisation som ”fixar saker åt folk”, istället för en organisation som kanaliserar medlemmarnas engagemang.
– Istället för att kommunicera att man har alla lösningar, borde uppmaningen vara att ”kom hit och driv ditt engagemang”, säger Maja.

Som PR-konsult och marknadsföringsproffs ser Maja hur alltfler kommersiella aktörer använder sig av värderingar i sina kampanjer för att i grunden sälja prylar, som t.ex när Gilette i kampanjer säger sig vilja förändra mansnormer. Ann-Therese Enarsson ifrågasätter om det verkligen finns någon motsats. Om ett erbjudande från facken inte kan innehålla både bra förmåner och ett engagemang. Eller om det inte är en bra taktik att locka folk med erbjudanden och service och sedan aktivera engagemanget när det behövs.

Både Maja Stridsberg och Anna Danielsson Öberg är dock överens om att fackföreningarna får akta sig för att inte bli ”för mycket av försäkringsbolag” och att de samtidigt sitter på en enorm guldgruva när det gäller storytelling. Det fackliga arbetet för bättre villkor är i grunden en historia som är värd att bygga kommunikation på. Att då fokusera på en enda produkt riskerar att urholka fackets legitimitet, konstaterar Anna Danielsson Öberg.
– JUSEK gör till exempel just nu kampanjer för sin inkomstförsäkring med budskapet “ha en bra lågkonjuktur”, konstaterar Anna Danielsson.

Engagemangstrappa för stand-by aktivister
I slutändan menar Maja Stridsberg att traditionella folkrörelsers förmåga att locka nya medlemmar mycket handlar om hur man bjuder in. Återigen är skillnaden mellan att göra saker åt folk, eller genom att erbjuda en plattform för det egna engagemang stort. Men det handlar också om att erbjuda en slags trappa för engagemang, där människor får en chans att ta ett steg i taget.
– Jag tror att många räds att köpa hela paket, säger Maja. Att låta folk växa in i sitt engagemang stegvis är en mycket bättre strategi.

När Ann-Therese Enarsson ber om tankar om hur den fackliga organiseringen ser ut runt 2040, menar Maja att tekniken kommer att ha utvecklats, men det mänskliga behovet av bra berättelser och gemenskap är evigt.
– Vi får aldrig underskatta det mänskliga mötet, säger hon. Små grupper, stora nog att dela på två pizzor, kommer alltid att vara relevanta.

 

Hör hela poddavsnittet här