Sverige är det tredje bästa landet i världen enligt studien ”Best countries” från US News som presenterades i höstas. Svenska Institutet skriver att bilden av Sverige präglas särskilt av hög livskvalitet och social rättvisa.
Det finns också andra skäl till att Sverige är ett bra land. Vi är ett land som i alla fall historiskt har präglats av ett stort samförstånd. En av de saker vi haft ett stort samförstånd om är vårt internationella beroende. Att ett litet land är beroende av handel och utbyte med omvärlden. Det är också vår öppenhet och frihandel som gjort oss rika. Kirunas malm, Ludvikas transformatorer, Skellefteås batterier och Södermalms dataspel säljs över hela världen, skapar jobb och lägger grunden för vår välfärd.
Vårt internationella beroende var det främsta argumentet för att Sverige skulle gå med i EU. För ett litet land var det helt nödvändigt att vara en del av den inre marknaden som också är vår största exportmarknad. Även om svenska folket var splittrat kring inträdet fanns det en bred uppställning från hela näringslivet och huvuddelen av fackföreningsrörelsen om att vi skulle bli fattigare utanför.
Det finns dock skäl till att vara oroade över den framtida utvecklingen av den svenska EU-opinionen och även inställningen till frihandel. I land efter land har vi sett att nationalistiska populistpartier och liknande rörelser växt sig allt starkare. Om det är invandrarna som är problemet så är det globalisterna som är skurkarna. Ett begrepp som både syftar på företag med internationell närvaro, EU-institutioner och har en anti-semitisk underton.
Ann-Therése Enarsson, vd, Futurion
För tjugo år sedan kom globaliseringskritiken från vänster. Många av oss kommer ihåg Attac-rörelsen och boken ”Globaliseringsfällan”. I dag kommer den oftast från höger. Länge fanns det i Sverige ett starkt samband mellan vänstervärderingar och att vara EU-kritisk. Så är det inte längre. I den senaste nationella SOM-undersökningen ses en fortsättning på trenden att vänstersympatisörer blir mer positiva, men med tillägget att högersympatisörer blir mer negativa. En stor majoritet av svenskarna (62 procent) är för EU. Bland Sverigedemokraternas väljare är endast 30 procent för ett EU-medlemskap och i Kristdemokraterna har stödet sjunkit från 63 procent 2022 till 42 procent i fjol.
Stödet för ett utträde – ett Swexit – är mycket begränsat. Endast 11 procent anser att Sverige bör utträda ur EU. Samtidigt ser vi på andra områden att konkurrensen om högerpopulistiska väljare ökar. Det finns en stor grupp väljare som väljer mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta har inneburit att dessa partier på ett antal områden – inte minst vad gäller migrations- och rättspolitik – har tävlat med varandra om att vara hårdast. Över tid har tävlandet omfattat allt fler områden såsom vindkraft och mediepolitik. Eftersom väljare också följer efter sina partier leder detta till en ytterligare radikalisering. Det är inte otänkbart att vi – om utvecklingen håller i sig – kommer att se en tävlan mellan vissa partier om att vara mest emot EU eller emot frihandel. Folklistan har aktualiserat den utvecklingen.
Historiskt har Sverige haft en väldigt ekonomiskt liberal borgerlighet och det har gynnat det svenska näringslivet. Näringslivet har även haft nytta av att Sverige förmodligen har världens mest frihandelsvänliga fackföreningsrörelse. Men om svensk borgerlighet går samma väg som den brittiska och amerikanska, och där den franska alltid har befunnit sig, så kommer näringslivet få stora problem.
Visst finns det goda skäl att vara kritiska mot mycket i EU. Men EU är som Sverige – även om man ogillar en del beslut är det inte rimligt att gå ur. Ett Sverige utanför EU skulle bli mer provinsiellt och få sämre handelsmöjligheter. Vi skulle bli fattigare.
EU-frågan splittrade flera partier och i Socialdemokraterna stod till exempel Ingvar Carlsson och Mona Sahlin på ja-sidan samtidigt som Marita Ulvskog och Margareta Winberg kampanjade för ett nej. Så sent som i maj 1994 var bara 28 procent för EG, 43 procent var emot och 28 procent svarade vet ej i SCB:s mätning. Ett halvår senare vann ändå ja-sidan. Valdeltagandet var högt, 83 procent.
Splittringen präglade synen på EU, i alla fall under de första decennierna. Bland de politiker som har valts in i Europaparlamentet har funnits inte så få EU-skeptiker. Och även om Sverige haft skickliga kommissionärer så har det varit få svenskar på de riktigt tunga tjänstemannajobben. Tidigare finansministern Allan Larsson är ett av få undantag. Detta kan jämföras med Finland som såg det som ett nationellt intresse att hålla sig framme i Bryssel. Över tid har detta gett Sverige en svagare position än vad vi annars skulle kunnat ha.
Även för fack och arbetstagare är det centralt att Sverige bejakar globaliseringen och internationell handel. På kort sikt kan tullar och andra regleringar skydda vissa jobb. Men på sikt är de förödande då de endast bidrar till att kortsiktigt värna sektorer med låg konkurrenskraft medan det hämmar de sektorer som har förmågan att skapa framtidens tillväxt. Det har varit en styrka för Sverige att vi förmodligen har världens mest frihandelsvänliga fackföreningsrörelse. Men det är inget vi kan ta för givet.
Svenskt näringsliv investerade hundratals miljarder i att lära svenska folket att vår välfärd bygger på ekonomisk tillväxt och att Sverige är ett land som är öppet mot omvärlden. Företagsledare och näringslivsorganisationer har under en period valt att inte ta strid mot nationalistiska rörelser på högersidan. Men Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johansson ifrågasätter nu det lönegolv vid arbetskraftsinvandring som regeringen och Sverigedemokraterna valde att införa i höstas. Siffror som Svenskt Näringsliv har tagit fram visar att arbetskraftsinvandringens bidrag till den svenska statskassan ökade kraftigt under förra året. Mer än hälften av dem som drabbas har akademisk examen och ytterligare en fjärdedel har hög yrkeskompetens. Timbro har gett ut boken ”Varning för Swexit!” där Carl Albinsson efterlyser en ny borgerlig offensiv i EU-frågorna.
Detta är välkommet. Det finns goda skäl för näringslivet att – gärna tillsammans med de fackliga organisationerna – påminna om att samarbetet i Europa gör oss tryggare, även ekonomiskt.
/Ann-Therése Enarsson, vd Futurion