AI beskrivs ofta som nyckeln till framtidens konkurrenskraft. Politiker och företagsledare tävlar om att framstå som teknikoptimister. Samtidigt växer en helt annan berättelse fram under ytan.
I själva verket tror svenskarna att AI kommer att försämra i princip allt vi bryr oss om. Det visar en ny undersökning från Futurion och Seismic Foundation. Arbetslöshet, desinformation och demokratins motståndskraft hör till de områden där pessimismen är som störst. Bara var fjärde känner hopp inför AI:s betydelse för framtiden. Bara 23 procent tror att AI-utvecklarna agerar i samhällets intresse och nästan hälften vill kunna stänga av AI-system i nödfall.
Det här är ingen oro i marginalen. Det är ett varningstecken.
Ändå riskerar både politiken och facken att underskatta vad som håller på att ske. I AI-debatten talas det mycket om implementering, produktivitet och kompetensutveckling. Betydligt mindre talas det om människors oro för jobben, om upplevelsen av orättvisa och om vem som får del av produktivitetsvinsterna.
AI-motståndet handlar nämligen inte främst om teknikrädsla. Människor accepterar stora förändringar om de tror att de själva och deras barn kommer att få del av det värde som skapas. Men när osäkerheten ökar samtidigt som allt fler upplever att värdet av teknikutvecklingen tillfaller ett fåtal växer misstron.
Det borde bekymra facken. För frågan gäller inte bara människors syn på AI. Det handlar ytterst om tilliten till att det finns krafter som står upp för deras intressen när arbetslivet förändras i grunden. Under lång tid har vi beskrivit AI som ett kompetensskifte. Nu behöver vi också börja tala om det som ett maktskifte.
Teknik är aldrig neutral. Den fördelar information, beslutsmakt och inflytande på nya sätt. Agentiska arbetsflöden, där AI-system i allt högre grad kan planera, fatta beslut och utföra uppgifter på egen hand, tillsammans med algoritmiskt beslutsfattande och närmast total datainsamling, innebär att makten över arbetets organisering gradvis flyttas från människor till system. Arbetsuppgifter omfördelas, handlingsutrymmet i många yrken riskerar att krympa och möjligheterna till övervakning ökar i en skala vi aldrig tidigare sett. Här växer nya maktstrukturer fram.
Självklart måste människor rustas för ny teknik och få möjlighet att växa med sina jobb. Kompetensutveckling är en avgörande del av omställningen. Men den kan aldrig vara hela svaret. Techbolagen har ingen ambition att värna inflytande, integritet och rimliga maktförhållanden i arbetslivet. Det är ett av fackens kärnuppdrag.
Historiskt har fackens uppgift varit att ge människor inflytande över de förändringar som formar deras arbetsliv. När allt fler beslut fattas av algoritmer blir det uppdraget viktigare än på länge.
Den svenska modellen har varit framgångsrik därför att människor har upplevt att arbetsmarknadens parter och politiken har tagit ansvar för förändringens konsekvenser. Det har skapat legitimitet och trygghet i tider av stora omställningar. Frågan är om människor känner samma sak i AI-eran?
AI är nästa stora test för fackens relevans. Om arbetslivets maktstrukturer ritas om och facken inte är där, då är det inte bara AI som förändras. Då förändras också förutsättningarna för den svenska modellen.
Det saknas inte analyser om AI. Det saknas en gemensam strategi för hur människors inflytande ska försvaras när arbetslivets maktstrukturer ritas om. För om facken inte tar plats vid bordet riskerar vi att vakna upp till ett arbetsliv där makten redan har omfördelats och spelreglerna skrivits av andra.
Ann-Therése Enarsson, vd Futurion