Artikelserie om övervakning i arbetslivet och maktens nya uttryck
Del 4: Varför dåliga chefer älskar övervakning
– av Fia Ewald
I princip dagligen rapporteras det från olika verksamheter att det råder en tystnadskultur på arbetsplatsen. Det verkar vara mer regel än undantag att svenska löntagare upplever att de inte kan föra en dialog med sina chefer utan att uppfattas som ”besvärliga” och motspänstiga.
Jag tycker mig se en negativ utveckling under mitt arbetsliv där medarbetares synpunkter, men även kompetens, värderas allt lägre. Alltför ofta blir medarbetare med specialistkompetens överkörda av chefer som saknar samma kompetens. Och, ja, det finns paralleller att dra till hur regeringen struntar i expertmyndigheters och forskningsinstitutioners remissvar och i stället kör på i den riktning som flertalet med kompetens avråder ifrån.
När jag läser på litet är min upplevelse inte helt fel ute. Det har skett ett skifte i riktning mot ett mer auktoritärt ledarskap på arbetsplatserna där balansen mellan chefer och övriga medarbetare förändrats till nackdel för de senare. Samtidigt tycks den auktoritära ledarstilen vara ineffektiv i så måtto att många anställda köps eller motas ut av andra skäl än bristande kompetens och arbetsresultat. I den numera nedlagda Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) inleddes ett projekt om just detta fenomen. Projektet fortsätter nu inom Arbetsmiljöverket och en första kunskapssammanställning har presenterats. I det här sammanhanget kan det vara intressant att notera hur tystnadskulturen kan ses som en komponent i det auktoritära ledarskapet där chefer drar sig undan dialogen och i stället väljer en distanserande envägskommunikation med sina medarbetare. I denna tolkning av ledarskap blir relationen mellan chef och medarbetare snarare inriktad på kontroll än dialog.
En äldre kunskapssammanställning från 2020 från samma myndighet visar på hur arbetsmiljö och effektivitet påverkas av den organisationslogik som tillämpas. Här är det av intresse att notera hur arbetsmiljö och produktivitet försämras när offentlig sektor infört marknadsliknande former av organisering (typ NPM). När det professionella inflytandet minskar sjunker också känslan av sammanhang och effektivitet. Att överföra den auktoritära riktning som samhällsnivån tagit till arbetslivet förefaller märkligt kontraproduktivt – ändå fortsätter det.
Övervakning på arbetsplatser
Övervakning av medarbetare ökar. Detta beror inte enbart på tekniska möjligheter utan i lika hög grad på att kontroll återkommit som ett centralt element i organisationsstyrningen. Idag sker övervakningen i allt högre grad i digital form och de flesta har fått vänja sig vid att arbetsgivaren övervakar var du befinner dig både fysiskt och digitalt. Pandemin blev en accelerationssträcka in i en ny nivå av digital kontroll då distansarbetet paradoxalt nog ökade arbetsgivarnas möjlighet att införa dittills oprövade övervakningsåtgärder.
Men det här är väl ändå något som alla nya regler kring dataskydd begränsat? Nja skulle jag säga. Visserligen presenterar IMY på sin webbplats vad som gäller för arbetsgivare som vill övervaka sina anställda på individnivå. Om man skulle gå på IMY:s beskrivning framstår det som det är rätt besvärligt för den arbetsgivaren som vill närstudera sina anställdas rörelser och prestationer. Man ska definiera ändamål, ändamålet ska inte gå att uppfylla på ett mindre integritetskränkande sätt, övervakningen får inte vara alltför omfattande. Inte heller är det som regel ”tillåtet att använda ett IT-system för att i realtid eller på annat sätt regelmässigt övervaka hur de anställda utför sina arbetsuppgifter eller när de tar raster.” Utöver dessa exempel på avgränsningar måste dessutom arbetsgivaren informera den anställde om vilka övervakningsfunktioner som hen blir utsatt för via it-rustning och annat.
Som så mycket med dataskyddsförordningen leder nog detta snarare till omfattande byråkrati snarare än verkligt skydd för integritet. Jag tror att mycket få arbetsgivare kan visa en sammanhängande bild av sin övervakning av de anställda ner till backup-nivå och ut i de molntjänster som verksamheten använder. Situationen kommer att förvärras i och med att medarbetare inte minst i myndigheter tydligt uppmuntras att använda olika AI-tjänster.
Framtidens skydd för den personliga integriteten?
2002 genomfördes en utredning om integritet i arbetslivet, SOU 2002:18 Personlig integritet i arbetslivet. 2016 följdes frågorna om integritet i arbetslivet upp i den stora utredningen SOU 2016:41 Hur står det till med den personliga integriteten? samt Integritetskommitténs slutbetänkande SOU 2017:52 Så stärker vi den personliga integriteten. I slutbetänkandet föreslogs att regeringen skulle ge Arbetsmiljöverket i uppdrag att ta fram uppförandekoder gällande integritet i arbetslivet. Där skulle viktiga frågor som positionering och annan övervakning från arbetsgivarens sida kunna hanteras. När man idag tittar på Arbetsmiljöverkets webbplats syns inga spår av något sådant och mycket litet av övriga förslaghar tagits om hand.
Den sittande regeringens politik är knappast genomsyrad av en stark känsla för den personliga integriteten. Litet lustigt belysande är att när IMY i sin årsredovisning för 2024 oroar sig för bakgrundskontroller används på ett obefogat sätt i arbetslivet och uppmanar regeringen att tillsätta en utredning om detta slutar det på ett oväntat sätt. Regeringen tillsätter nämligen en utredning med rakt motsatt intention, där utredaren i princip ska utreda hur det ska bli enklare att göra bakgrundskontroller. Och vem är då utredaren? Jo, regeringen väljer att utse IMY:s generaldirektör till detta uppdrag. You can’t make this shit up.
Det eminenta svenska utredningsväsendet tycks alltså inte hittills ha lyckats särskilt bra med att få igenom lösningar till gagn för arbetstagares integritet. Kanske är det efter ett kvarts sekel dags att göra en ny utredning med inriktning på detta och då även ta in aspekter som beredskapsläget.
Överdriven övervakning och kontroll på arbetsplatsen understödjer utvecklingen mot ett mer auktoritärt samhälle som i sin tur leder inte bara till tystnadskultur utan också rädda människor. Rädsla urholkar motståndskraften medan medarbetare med integritet i dubbel bemärkelse stärker demokratin och handlingskraften vilket vi har all anledning att betänka. Om en utredning kan lyfta dessa frågor kan det förhoppningsvis ha en effekt både arbetslivet och samhället i stort.
Fia Ewald
Rådgivare och expert inom informationssäkerhet och integritet
Om artikelserien
Futurion har bett fem skribenter att dela aktuella perspektiv på övervakning och integritet i arbets- och samhällslivet. Syftet är att synliggöra maktens nya uttryck i en allt mer datadriven vardag där gränserna mellan kontroll, trygghet och frihet är under omvandling.