Många är övertygade om att AI ska göra oss mer kreativa. Jag är inte säker. Resonemanget är enkelt: när tekniken tar över det rutinmässiga frigörs tid för strategi och nyskapande. Ändå talar vi sällan om vad som faktiskt händer med den tiden. När uppstår kreativiteten? Och varför antar vi att den gör det automatiskt?
I praktiken är det långt ifrån givet att nya idéer växer fram bara för att rutinuppgifterna minskar. Det finns forskning som visar på att idéer ofta uppstår när vi har tråkigt, att just tristess kan vara en viktig förutsättning för kreativitet. Här finns en underskattad spänning. Ju mer vi integrerar tekniken i de mindre kreativa arbetsuppgifterna, desto större är risken att vi att tränger undan de mentala pauser som fantasin är beroende av.
När AI snabbt kan leverera “good enough”-lösningar blir det frestande att nöja sig. När vi vänjer oss vid tempo och omedelbara svar minskar tålamodet för väntan. Vi slutar stå ut med långsamma tankar och därmed också den osäkerhet som ofta föregår en ny idé. Steg för steg kan vi komma att vilja effektivisera inte bara rutiner, utan också vårt sätt att tänka.
Detta är egentligen ingen avlägsen tanke. AI används redan inom konst, musik och litteratur. Samtidigt har AI höjt ribban för vad som uppfattas som originellt och nyskapande.
Mot denna bakgrund framstår antagandet om att kreativitet uppstår av sig själv när AI tar över andra uppgifter som väl optimistiskt. Många idéer föds när tanken får vandra och när olika perspektiv skapar friktion. Kreativitet kräver liksom motstånd för att uppstå. AI är däremot designad för att reducera det. Om varje tomrum då fylls med nya arbetsuppgifter, när uppstår då det ”inre arbete” som leder till verklig förnyelse?
AI kan med fördel fungera som ett bollplank när vi vill testa och vässa idéer. Men det mänskliga perspektivet behöver fortsatt utvecklas och värnas. I World Economic Forums Future of Jobs Report 2025, pekas kreativt tänkande ut som en av de mest centrala kärnkompetenserna framåt. Det gör frågan om hur vi organiserar arbetet ännu mer angelägen.
Flera företag har tagit detta på allvar. Ett klassiskt exempel är Googles så kallade “20-procentstid”, där medarbetare uppmuntrades att använda en del av arbetstiden till egna projekt. Flera framgångsrika produkter utvecklades ur sådana initiativ.
Ett annat exempel är Spotifys årliga Hack Week. Under en vecka får medarbetare pausa från sitt vanliga arbete för att utforska nya idéer och samarbeta över teamgränser. Flera av bolagets mest uppmärksammade innovationer, som Spotify Wrapped och Discover Weekly, har vuxit fram ur denna typ av strukturerat kreativt utrymme.
Kreativitet är inte en medfödd talang som man antingen har eller inte har, utan en färdighet som kan tränas upp. Den behöver användas och utmanas.
Om vi menar allvar med att kreativitet är framtidens konkurrensfördel kan den inte överlåtas åt slumpen. Den måste få tid, struktur och organisatoriskt stöd även i en tid av artificiell intelligens. För som någon klok person sa: kreativt tänkande kräver avsatt tid, inte bara “luckor”.
Ann-Therése Enarsson, vd Futurion