Framtidens färdigheter djupdyker in i den gröna omställningens hjärta: kompetensfrågan.
Vi gästas av Matilda Uusijärvi, projektledare opinionsbildning klimat och en av skribenterna till TCO:s rapport ”Kan rätt kompetens rädda klimatet?”. Tillsammans med kollegan Sofia Hylander har hon undersökt hur tusentals yrkesverksamma i Sverige ser på klimatomställningen. Resultatet visar en blandning av hopp och brådska – det finns en enorm vilja att ställa om, men ett kritiskt kompetensgap riskerar att bromsa farten.
Rekordstarkt stöd för omställningen
Matilda berättar att Sverige har unika förutsättningar att ta en ledarroll i den gröna transformationen. Undersökningen visar att 77 procent av Sveriges yrkesverksamma är positiva till att Sverige ska ställa om och att det finns ett ovanligt starkt stöd för just klimatpolitiska åtgärder jämfört med andra områden. Yrkesverksamma känner även mer hopp än oro och är beredda att själva bidra genom att kompetensutveckla sig.
Vad är egentligen ”gröna kompetenser”?
Många förknippar grön kompetens med enbart tekniska yrken, som till exempel ingenjörer inom sol- och vindkraft, men Matilda understryker att omställningen är en megatrend som påverkar alla. För att lyckas krävs en bred palett av förmågor. Förutom teknisk kunskap krävs även färdigheter inom ledarskap, projektledning, förändringsledning och kommunikation samt mer analytiska förmågor.
Kompetensgapet är ett hinder som måste överbryggas
Trots den positiva inställningen pekar Matilda på en tydlig diskrepans. 67 procent anser att grön kompetens är viktig för deras arbetsliv, men endast 8–15 procent upplever att de har den kompetens som krävs. Många ser dessutom att arbetsmarknaden förändras stort, men få tror att de själva kommer att påverkas direkt.
Vägen framåt: Nationell strategi och individens drivkraft
För att Sverige ska behålla sin konkurrenskraft föreslår Matilda Uusijärvi och TCO flera åtgärder:
- Nationell strategi: Regeringen och arbetsmarknadens parter behöver samverka för att kartlägga behovet av gröna kompetenser.
- Arbetsplatsnära utveckling: Arbetsgivare måste ta ansvar för att kompetensutveckla befintlig personal.
- Flexibelt utbildningssystem: Lärosäten och yrkeshögskolor behöver snabbt kunna anpassa sig efter arbetsmarknadens behov.
- Nyttja omställningsstudiestödet: En möjlighet för yrkesverksamma att vidareutbilda sig mitt i livet; hela 40 procent kan tänka sig att studera på egen hand för att bidra till omställningen.