Artikelserie om övervakning i arbetslivet och maktens nya uttryck
Del 1: Arbetsmarknadens tredje kraftfält
– av Mattias Beijmo
På industrigolvet sålde arbetaren sin tid och kraft till arbetsköparen. Sedan kom maskinerna och frikopplade arbete från människans begränsningar. I kunskapsekonomin sålde hon sin hjärnkapacitet, men internet systematiserade kunskapen och öppnade upp den. Nu pågår en tredje förskjutning, ett paradigmskifte för förhållandet mellan arbete och kapital.
På en digitaliserad arbetsmarknad är det inte bara arbete som köps. Guldstoft rinner – antingen vi vill det eller ej – ur hjärna, fingrar, ögon och muskler och vidare in i digitala kärl som arbetsgivaren håller fram. En osynlig ström av data: tangenttryckningar, musrörelser, pauser, chattmeddelanden, tonfall i mejl.
Datan har ett enormt värde för arbetsgivaren. Den kan användas för kontroll – mäta produktivitet, flagga inaktivitet, bedöma prestation. Det andra är att träna AI-system som lär sig att göra arbetsuppgifterna. Samma data, dubbel nytta – för arbetsgivaren. Den anställde får ingenting. Möjligen sparken.
Såklart: AI kan komplettera dig, hjälpa dig att vara mer produktiv. Men Microsofts programvara heter ju Copilot för att det är där vi ska tro att det stannar. Den AI som utvecklas nu är i många fall ett långt kliv förbi detta. Insamlingen av data är till för att ersätta oss. Till och med att ersätta hela konceptet “arbete”.
För att förstå förändringen kan vi gå till språket som förklarar arbetet. Var är din “arbetsmiljö” om det görs en i hemlighet insamlad kopia av dig på en server i Texas? Vad är “arbetstid” om en algoritm – vars logik är hemlig för både dig och din chef – bestämmer att du inte är klar för dagen? Vem är din “arbetsledare” om den består av kod som ger skärmbaserade order utan chans till motfrågor? Vad är “arbetskraft” om kraften i arbetet syftar till att producera övervakningsbar och högkvalitativ data till maskiner som ska ersätta dig?
På en digitaliserad arbetsmarknad är arbetsköparen alltmer dataköpare. Marknaden för så kallad bossware – programvara som övervakar den digitala arbetsdagen – omsatte 587 miljoner dollar 2024.
Siffran väntas fördubblas inom sju år. Enligt Gartner övervakar runt 70 procent av större arbetsgivare sina anställda digitalt. Microsoft 365, standardverktyget i svenska kommuner, myndigheter och företag, har inbyggd produktivitetsmätning och aktivitetsspårning. Skillnaden mellan hur man övervakar ett Amazon-lager och en tidningsredaktion eller konsultbyrå blir allt mindre. De tekniska möjligheter driver utvecklingen, fackförbunden och lagstiftningen släpar efter.
Den insamlade datan används i allt högre utsträckning för kontroll och övervakning. Det behöver regleras bättre, men det gäller att inte tappa fokus på den ännu större, besläktade frågan. Övervakning och AIs intåg på arbetsmarknaden är inte två separata problem. De delar processer, incitament och teknik. I framtiden behöver de också dela juridik och politik.
Arbete, kapital och data
För att förstå den nya arbetsmarknaden, måste vi förstå att arbete och kapital har tillfogats ett tredje kraftfält. Data kan göra att värde genereras utan arbete. Det transformerar konceptet för vad ordledet “marknad” i arbetsmarkanden innebär.
Hela branscher transformeras. Arbetsgivarna har börjat paketera sina anställdas samlade kunskap som säljbara produkter. Den enorma konsultfirman McKinsey lanserade redan 2023 Lilli, en AI-plattform tränad på hundratusentals interna dokument – decennier av svindyrt konsultarbete. Systemet sparar en intern kostnad motsvarande 50 000 högavlönade konsulttimmar – i månaden. McKinsey säljer Lilli som prenumerationstjänst till kunder.
Kunskapen som konsulterna byggt upp blev en mjukvaruprodukt som genererar löpande intäkter. Konsulterna som skapade kunskapen delar inte vinsten.
Samma mönster dyker upp överallt. Investmentbanken Morgan Stanley har tränat en AI på sina rådgivares kunskap. Revisions- och ekonomikonsulterna Deloitte och PwC investerar miljarder i liknande system. Jurister, callcenters, mediahus – listan kan göras lång på de sektorer vars traditionella modeller nu slås sönder.
Detta kallas för “Service-as-Software” – tjänstesektorns automatisering är här.
Det här är inte science fiction. Det är inte ens ett framtidsscenario – utvecklingen och användandet är i full gång. Med de senaste och kommande språkmodellerna förändras situationen. Människan blir mellanhand, allt mindre viktig. Systemet går från co-pilot till autopilot: ett system kan producera den färdiga texten (artikeln, avtalet, reklamcopyn) för konsumtion. Behovet av handpåläggning sjunker drastiskt, i vissa fall till noll och inget. Det är i de kunskapsintensiva uppgifterna – juridik, journalistik, rådgivning, revision – som besparingspotentialen är störst. Där är timlönerna högre och marginalerna fetare.
Det finns inga AI-säkra jobb
Arbetsbristen kommer ge skäl till uppsägning. “Omskolning” säger du? Nja, den här maskinen är ingen ASEA-robot som ständigt behöver att någon smörjer mekaniska leder eller startar om den när strömmen gått. Andra AI:n övervakar. De är specialiserade på IT-underhåll, kodgenerering eller kvalitetssäkring och ser till att produktionssystemet levererar.
Stora uppsägningar på tjänsteföretag har den senaste tiden förklarats av AI-användandet hos dem. Inte minst teknikintensiva företag som Microsoft, Klarna och HP har gått i bräschen, men även mer traditionella juristfirmor som BakerMcKenzie har skurit ner rejält med AI som förklaring. En del hävdar här att den verkliga orsaken är ett försäkrat marknadsläge, att AI-kopplingen är “AI-washing”. En förklaringsmodell som låter bra gentemot aktieägarna.
Begreppet myntades vid Davos mötet i januari 2026, men en del menar att uppsägningarna ska ses som anpassningar av arbetsstyrkan i förhand. Man menar att företagen redan ser hur artificiell intelligens kommer påverka sättet man arbetar – innan tekniken är på plats hos dem själva. Därför skär man ner kostnaderna för arbetskraften innan tekniken är implementerad till fullo. Det går att se samma mönster under robotiseringen och även tidigare skiften – företagsägarna ser potentialen och för att ha råd med investeringar och för att inte hamna efter konkurrenterna, agerar man snabbt. I detta fall är ju dessutom arbetskraften ofta inte nödvändig för att sköta maskinerna – det gör ju techbolag via molnet från en helt annan kontinent.
Arbete är såklart mer än bara en transaktion där arbetaren säljer sin kropp och själ. Arbete har mening, en känsla av sammanhang och identitet, ja stolthet i att kunna något. Där det finns samförstånd och respekt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Att det i det inbyggda och självklara kraftfältet av makt mellan parterna finns tillit. Det är förbluffande hur arbetsgivarsidan nu inte ser kopplingen mellan datainsamlingen och den bristande tilliten. Forskningen visar att övervakning leder till minskad tillit. Likaså finns en forskarkonsensus om att förlorad tillit är “bad for business”. Att ge anställda autonomi och inflytande skapar mer hållbart värde än att kontrollera och replikera dem.
En motbild som ofta förs fram, är att datainsamlingen och AI-träningen är en tillväxtmotor på ett samhällsekonomiskt plan. Man menar att AI:ns produktivitetsmaximering kommer transformera samhället så att alla i slutänden tjänar på det. Det kan stämma, men kräver ett nytt ekonomiskt system. Om de datadrivna effektiviserings- och automationsvinsterna samlas hos kapitalägarna, sitter allt fler med tomma lönekuvert. Här uppstår ett problem: vem ska konsumera de varor och tjänster AI producerar?
Den nyexade, arbetslöse juristen kommer inte att renovera lägenheten, äta ute eller klippa håret var tredje vecka. Journalisten som ersätts av en AI-modell har inte råd att ge ungarna ett Playstation eller handla ekologiskt. När de dör, kommer deras dödsbo räcka till den billigaste kistan i obehandlad furu. Företagens omsättning, skatteintäkter, sparande – allt påverkas.
Så: det finns inga AI-säkra jobb – varken för individen eller samhället.
De system vi har – arbetsrätten, socialförsäkringarna, utbildningssystemet, skattesystemet – byggdes för en ekonomi där värde skapades av människor med avtal med människor. Nu skapas värde av algoritmer tränade på dessa människors arbete, och det finns inget avtal, ingen praxis eller lag som reglerar den transaktionen.
Vi står inför en systemisk risk utan motstycke i historien.
Mattias Beijmo
Digitaliseringsexpert, föreläsare och författare
Om artikelserien
Futurion har bett fem skribenter att dela aktuella perspektiv på övervakning och integritet i arbets- och samhällslivet. Syftet är att synliggöra maktens nya uttryck i en allt mer datadriven vardag där gränserna mellan kontroll, trygghet och frihet är under omvandling.