Tillit och förtroende har stor positiv betydelse för ett lands ekonomi och välstånd. Inte minst av det enkla faktum att det är lättare och tryggare att göra affärer och sluta andra överenskommelser med människor man litar på. Coronapandemin visar också att tillit har stor betydelse för hur ett land kan välja att hantera andra kriser. Tillit har även stor betydelse för politiken då det innebär en slags skydd mot kortsiktig populism. Frånvaron av tillit leder till ökad polarisering och ett undergrävande av de institutioner som är viktiga för att upprätthålla den liberala demokratin.
Men tillit har även betydelse för andra samhällssektorer är affärsliv och politik. Tillit är även viktigt i arbetslivet. Utan tillit gentemot arbetstagarna så kommer arbetsgivarna att använda sig av betydligt hårdare kontroller. Något som i sin tur ofta stör arbetstagarna. Kontrollmekanismer kräver i sig resurser och leder ofta till fokus på det som är lätt att mäta. Det tydligaste exemplet på det är de gamla stämpelklockorna som var fokuserade på fysisk närvaro men inte på kvalitet i arbetet. Tillit gentemot kollegor ökar också produktiviteten och glädjen i arbetslivet.
Carl Melin, forskningsledare på Futurion.
Tillit kan också utgöra ett effektivt styrmedel. Under 80- och 90-talet införde stora delar av välfärdssektorn olika typer av marknadsinslag – ofta kallat New Public Management. Det satte fokus på det lättmätta och på produktivitet snarare än kvalitet. Under det senaste decenniet har detta utsatts för mycket kritik och bland annat har tillit förts fram som ett bättre styrmedel än vad NPM har inneburit. Inte minst för att det handlar om jobb och tjänster där det är svårt att mäta objektiv kvalitet. Utifrån detta har regeringen tillsatt en särskild delegation.
Frågan om förtroendet för myndigheter handlar också om respekten för olika typer av tjänstemän och den myndighetsutövning som dessa utför, antingen själva eller genom att ta fram underlag till beslut som fattas högre upp i organisationen. Om medborgarna saknar förtroende för offentliga tjänstemäns arbete så ökar risken för en politisering av verksamheten. Vi ser det idag tydligt i exempelvis USA där presidentens administration på olika sätt försöker sätta bilden av osynliga byråkrater (deep state) som motarbetar presidenten och det amerikanska folket. Självklart ska offentlig verksamhet granskas. Men en fungerande demokrati förutsätter också tjänstemän som professionellt arbetar under lagarna men utan att behöva ta hänsyn till olika påtryckningar och opinioner. Om tilliten för myndigheterna minskar så försvagas detta.
Tillit i coronapandemins skugga
Den pågående coronapandemin har satt fokus på betydelsen av tillit. Tillit handlar både om människor litar på andra människor – så kallad mellanmänsklig tillit – och tilliten till institutioner, ibland uttryckt som institutionsförtroende. Den svenska strategin för att hantera corona – med rekommendationer snarare än förbud och nedstängningar – anses av flera vara möjlig utifrån att vi har en hög tillit jämfört med många andra länder. Tillit anses av de flesta forskare vara någonting bra och som gör länder starkare. Den mest kända studien är den av Robert Putnam som jämför det relativt välfungerande norra Italien med det dysfunktionella södra Italien. I en tidigare essä från Futurion diskuteras tillit, dess betydelse och hur den kan påverkas av den nuvarande pandemin.
Futurion har tillsammans med undersökningsföretaget Novus mätt svenska folkets tillit. Vi har dels frågat om det går att lite på människor i största allmänhet, om det går att lita på samhällets institutioner (exemplifierat med domstolar, polis, sjukvård och skola med mera) samt om människor har förtroende för politikernas förmåga att lösa olika samhällsproblem. Undersökningen genomfördes i början av året vilket var före utbrottet av corona i Sverige. Det är bra då det finns skäl att anta att svaren på frågorna idag i huvudsak skulle utgå från hur människor upplever coronapandemin och hanteringen av den pågående krisen. Vi vet av andra undersökningar att förtroendet för både regeringen och olika samhällsinstitutioner har ökat kraftigt de senaste månaderna men det är svårt att bedöma hur länge – och om – förtroendet kommer att ligga kvar på den nuvarande nivån.
Även om fokuset i denna text handlar om tillit finns siffror kring förtroende för regeringens förmåga med. Skälet till det är att det också utgör ett slags mått på tillit.
Svenskarnas tillit och förtroende
Undersökningen visar att svenskarna har ett stort mellanmänskligt förtroende – 54 procent menar att det i allmänhet går att lita på andra människor medan 15 procent menar att det inte går att göra det. Institutionsförtroendet är ännu högre – 60 procent anser att det går att lita på olika samhällsinstitutioner medan 18 procent svarar att det inte går.
Däremot är förtroendet för politikernas förmåga att hantera olika samhällsproblem lägre. 32 procent har ganska eller mycket stort förtroende för politikernas förmåga medan 69 procent har ganska eller mycket litet förtroende. Nämnas bör dock att frågan ställs generellt. Det kan mycket väl vara så att människor har stort förtroende för politikerna som de själva röstar på medan den allmänna bilden är mer negativ. Det finns ett samband mellan att ha generellt hög tillit och att ha ett större förtroende för politikerna. Däremot är nivåskillnaden stor. Detta kan också tolkas som att hög tillit inte innebär en naiv tilltro till att som politiken säger eller gör.
Olika undersökningar genomförs på olika sätt i olika länder. Generellt sett är det dock tydligt att svenska folket utgör ”höglitare”. Det mellanmänskliga förtroende och institutionsförtroendet är högre än i andra länder. Och även om svenskarnas förtroende för politikerna är lågt så är det inte lägre – tvärtom – än i de flesta andra länder. Enligt World Economic Forum ligger svenskarnas politikerförtroende på elfte plats jämfört med andra länder.
Vad påverkar tillit och förtroende?
Människors syn på medmänniskor och institutioner påverkas både av egna och allmänna erfarenheter. Det finns forskning som visar att människor med högre tillit själva agerar mer tillits- och förtroendefullt och i länder med mycket korruption och är också förtroendet för politiker och institutioner lägre. Genom att jämföra tillit och förtroende mellan olika befolkningsgrupper är det också möjligt att identifiera andra faktorer som har betydelse.
Kvinnor mer tillitsfulla
Kvinnor har något högre tillit än vad män har och även ett större förtroende för politiker. Skillnaden är inte dramatisk men ändå tydlig. Mönstren är dock inte annorlunda mellan könen. Även bland männen har en majoritet stor tillit och även bland kvinnorna finns det en majoritet som saknar förtroende för politikernas förmåga.
Hög inkomst och hög utbildning ger hög tillit
Utbildning, inkomst och samhällsklass är faktorer som alla korrelerar positivt med tillit och förtroende. Människor med högre utbildning och högre inkomst har högre tillit och på samma sätt har akademiker och tjänstemän högre tillit än vad arbetslösa är. Samma mönster gäller även förtroendet för politiker vilket är klart högre bland högutbildade och något högre bland höginkomsttagare.
De röster som hävdar att det är okunskap eller någon slags naivitet som gör att många människor har hög tillit verkar alltså ha fel. I den mån det finns ett generellt samband mellan utbildning och kunskap så verkar det senare innebära ökad tillit och förtroende.
Det finns också en skillnad i förtroende och tillit bland yrkesverksamma som arbetar i offentlig respektive privat sektor. Offentliganställda – oavsett klass och utbildning – har större tillit för andra människor, institutioner och politiker än vad privatanställda har.
I undersökningen har vi även ställt frågan om klassresenärer. Noterbart är att det som gjort en så kallad klassresa har högre mellanmänsklig tillit än vad befolkningen i stort har. En hypotes skulle kunna vara att människor som fått hjälp av andra i högre utsträckning kunnat göra en klassresa. Det kan också vara så att människor som gjort en sådan har färre skäl till att inte lita på andra människor.
Det finns en faktor som skiljer ut tillitsfrågorna från förtroendet för regeringen och det är sparande. Personer som saknar någon form av sparkapital (under 20 000 kronor totalt) har lägre tillit till medmänniskor och institutioner. Däremot har personer med ett sparande på över 2 000 000 kr lägre förtroende för politiker än vad andra har. Lite förenklat skulle det gå att säga att höginkomsttagare har ett större förtroende medan förmögna har ett lägre. Det är dock knappast hela bilden då det också finns ett starkt samband mellan inkomst och förmögenhet.
Värderingarna påverkar tilliten
Det finns en dramatisk tillitsskillnad mellan människor som ideologiskt placerar sig till vänster respektive till höger. Människor med vänstervärderingar har betydligt högre tillit än vad människor med högervärderingar har. Detsamma gäller även förtroende för politiker. Det senare förklaras dock inte av att Sverige för tillfället har en regering som är vänster-mitten då skillnaden i regeringsförtroende inte är större än vad skillnaden i tillit är.
Noterbart är att även den mellanmänskliga tilliten skiljer sig kraftigt mellan vänster och höger. Det skulle vara en rimlig hypotes att tro att personer till vänster hade högre förtroende för politiker och för offentliga institutioner, då de senare är en del av den offentliga sektorn. Men skillnaden i mellanmänsklig tillit signalerar något djupare.
Nämnas bör att i frågan om offentliga institutioner exemplifieras dessa med bland annat domstolar och polisen. Det är alltså inte endast sådant som skola och sjukvård som det associeras till.
En annan värderingsfråga som inte är lika politisk handlar om vad som är viktigast i arbetslivet. I undersökningen har vi frågat om vad som är viktigast och bland de som svarar ”Att jobba med något meningsfullt, exempelvis hjälpa andra eller förbättra världen” är tilliten högre. Det gäller både mellanmänsklig tillit, institutionsförtroende och förtroende för politiker.
Av särskilt intresse är Sverigedemokraternas sympatisörer. Även om inte den Futurions undersökning tittar närmare på dessa vet vi av andra studier att dessa skiljer ut sig kraftigt vad gäller tillit och förtroende. SOM-institutet i Göteborghar skrivit om att SD vuxit starkt bland väljare med låg tillit. Forskarna menar att SDs tillväxt inte berott på att tilliten sjunkit utan på att SD blivit en ”lägereld” för personer som redan hade låg tillit. Den höga andelen ”låglitare” i SD gör också att tillitsskillnaden mellan personer med högervärderingar, som sympatiserar med andra högerpartier, och de som har vänstervärderingar är något lägre.
Framtidstro
I undersökningen har vi ställt en fråga om ”negativ framtidstro” som är formulerad utifrån om svarspersonen tror att dess barn kommer att få det bättre, sämre eller ungefär som en själv i framtiden. Det är ett sätt att operationalisera människors framtidstro som annars kan vara svår att mäta. Bland de som tror att barnen kommer att få det sämre är tilliten och förtroendet betydligt lägre än för andra. Det finns alltså ett tydligt samband mellan tillit och framtidstro. Om man saknar det senare så slår det även mot tillit och förtroende.
Framtidsutveckling och polarisering
Som ovan nämnts är en hög tillit en styrka för ett samhälle och svenskarnas tillit är på aggregerad nivå relativt oförändrad. Vi verkar till och med se en tillfällig uppgång av tillit och förtroende som en följd av coronakrisen.
Däremot verkar tilliten i allt högre utsträckning samvariera med andra faktorer och konfliktmönster i samhället. Utifrån SOM-undersökningarna skrev Sören Holmberg och Bo Rothstein en text 2018 om hur tillitsskillnaderna ökar mellan olika grupper. Det ser ut som att vi får en alltmer homogen grupp som förenas av ett antal gemensamma attribut som lågt institutionsförtroende, låg mellanmänsklig tillit, relativt låg utbildning och ofta en mycket negativ inställning till invandring.
Att människor tycker olika och att det finns skillnader mellan olika grupper är naturligt och inte särskilt konstigt. Det som driver på polariseringen är när många dimensioner samvarierar så att det ”alltid” är samma människor som hamnar tillsammans när olika jämförelser görs. Sådan polarisering kan på sikt hota demokratin då det blir alltmer som skiljer än förenar olika grupper. Utan polarisering kommer de som tycker olika i en fråga att tycka lika i en annan. I en intressant bok har den amerikanska journalisten och debattören Ezra Klein skrivit om hur polariseringen allvarligt skadat den amerikanska demokratin då människor i allt högre utsträckning drar sig till dem som delar och bekräftar den egna världsbilden och där det som förenar ofta är motviljan och avskyn mot ”de andra”. Sverige är inte där en men det finns flera tecken på att vi rör oss åt det hållet.
Aktuellt, Insikt & åsikt