När Altinget samlade sitt arbetsmarknadsnätverk för att diskutera AI och morgondagens kompetensbehov blev en sak tydlig: vi pratar ofta om vilka jobb som försvinner, men för lite om vem som faktiskt får de nya jobben.
Futurions vd Ann-Therése Enarsson medverkade på Altingets nätverksträff om AI och morgondagens kompetensbehov tillsammans med Sara Övreby (Google Sverige), Moa Tivell (AI Sweden), och Mathias Sundin (Warp Institute Foundation). Samtalet rörde sig snabbt bort från teknikens yta och in i arbetsmarknadens mer svårfångade skiften.
En ny sorts ojämlikhet
Vi beskriver ofta AI som ett verktyg att automatisera arbetsuppgifter. Men vi pratar mindre om hur tekniken förändrar konkurrensen om jobben. En negativ utveckling är att unga får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt tycks mer erfarna grupper, särskilt personer 50+, gynnas i AI-intensiva yrken. Det handlar då inte bara om teknisk kompetens utan om en djupare förståelse av sammanhang, omdöme och erfarenhet. Det resulterar i något som kan liknas en omvänd ålderism; erfarenhet blir hårdvaluta och tröskeln för nybörjare blir allt högre.
Frågan vi underskattar: makt
En annan dimension som ofta hamnar i skymundan är hur AI omfördelar makt. Vem har tillgång till tekniken? Vem förstår hur den används? Vem kan påverka hur den implementeras?
Det handlar alltså i hög grad även om organisatoriska och demokratiska perspektiv. På arbetsplatser kan AI förstärka redan existerande maktstrukturer – eller utmana dem. Det avgörs av hur tekniken införs och vilka som inkluderas i utvecklingen.
Framtidens nyckelroll: “kulturflätaren”
När diskussionen kom in på framtidens kompetenser handlade det mindre om specifika utbildningar och mer om förmågor. En roll som diskuterades var “kulturflätare”; personer som kan agera brygga mellan teknik, verksamhet och mänskliga behov. ”Kulturflätaren” är den som kan få ingenjörer, ledning och användare att förstå varandra. I en värld där AI vävs in i alla delar av arbetslivet blir den här ”översättarrollen” central. Inte som stödkompetens, utan som kärnkompetens.
AI skapar möjligheter, men inte för alla
Panelen var enig om att AI i grunden är en möjliggörare. AI öppnar upp för innovation, effektivitet och nya arbetssätt. Men utan medvetna val riskerar utvecklingen att förstärka skillnader. Särskilt utsatta är grupper som redan står längre från arbetsmarknaden. Här blir tillgång till kompetensutveckling och praktisk erfarenhet avgörande.
Två områden pekades ut som avgörande framåt:
- Ledarskap: Chefer behöver förstå AI tillräckligt väl för att fatta informerade beslut och skapa en inkluderande omställning.
- Utbildningssystemet: Måste bli snabbare, mer flexibelt och bättre på att kombinera teknisk förståelse med mänskliga färdigheter.
”Distans-täljare” som pekar mot något större
Mitt i diskussionen dök bristen på dalahäst-täljare i Nusnäs upp, och det reella behovet av ”distans-täljare”. Det låter kanske som en marginell företeelse, men kan faktiskt peka på något större. Arbetsmarknaden formas inte bara av högteknologi, utan även av hur vi organiserar arbete, platsoberoende och kompetens och förmågor i stort. Kanske är framtidens arbetsliv just så: en blandning av avancerad AI och oväntat analoga nischer.
Det är lätt att fastna i frågan om vad AI gör. Svårare men viktigare är att fråga vad vi gör med AI. För det är där framtidens arbetsmarknad avgörs.