Idag presenterades Svenskarna och internet 2025. Och jag slås av hur kraftigt det skiljer sig mellan generationer, kön och yrkesgrupper hur vi använder tekniken – och hur vi ser på den.
Enligt undersökningen har nämligen fyra av tio svenskar provat AI-verktyg. Men bland 00-talisterna är det nästan dubbelt så många, medan knappt en tiondel av pensionärerna har tagit steget in i AI-världen. ChatGPT dominerar, och användningen är särskilt vanlig bland tjänstemän i arbetslivet.
Också framtidstron delar oss. Var tredje svensk tror att AI kommer orsaka stor arbetslöshet – men bland de yngsta delar nästan hälften den oron. Samtidigt är bilden betydligt ljusare bland dem som redan använder tekniken: där är det dubbelt så många som tror på nya arbetstillfällen jämfört med dem som står utanför.
Detta rimmar väl med Futurions Framtidssäkringsindex, som visar att yngre generationer både är mest nyfikna och mest oroliga inför arbetslivets omvandling. De ser AI som något som redan påverkar deras framtidsmöjligheter.
En risk vi sällan talar om är att skillnaderna blir till en växande tolkningsklyfta. Det handlar inte bara om kompetens eller teknikvana, utan om att förstå och tolka förändringen. När yngre generationer uppfattar AI som vardag, men äldre ser den som hot eller science fiction, riskerar klyftan i arbetslivet att vidgas.
Till detta kommer tydliga könsskillnader. Män använder AI mer än kvinnor och uttrycker också större optimism. Kvinnor är generellt mer oroliga för att jobben ska försvinna. Detta är ingen slump – arbetsmarknaden är könssegregerad och många kvinnodominerade yrken, som kommunikation och serviceyrken, bedöms vara särskilt utsatta för automatisering. Det betyder att AI riskerar att förstärka redan existerande ojämlikheter.
Samtidigt växer ett nytt fenomen: algoritmisk arbetsledning. AI används redan i dag som chefens förlängda arm – för att mäta, styra och övervaka arbetsinsatser. I bästa fall som beslutsstöd. I sämsta fall som en digital övervakare. Frågan om mänskligt inflytande och arbetsmiljö blir därför minst lika viktig som frågan om jobb försvinner eller skapas.
Så vad gör vi?
För det första måste vi satsa på generationsöverskridande lärande – där äldre får stöd att delta aktivt, inte ställas vid sidan av.
För det andra behöver vi jämlikhet i AI-utveckling och användning, så att kvinnor och underrepresenterade grupper får inflytande.
Och för det tredje måste vi införa regler för transparens och arbetsmiljö, så att AI används som verktyg för utveckling – inte kontroll.Ta bort utvald bild
Som jag skrivit tidigare är det inte frågan OM AI förändrar arbetslivet – utan om vår förmåga att förstå HUR. Och det svaret kan vi vara med och forma.
Ann-Therése Enarsson, vd Futurion