Medlemmarna strömmar nu till fackförbunden. Unionen har till exempel fått närmare 20 000 nya medlemmar under de senaste veckorna. Och vikten av a-kassa har många blivit smärtsamt påminda om. Det är i krislägen som detta vi blir klara över hur viktigt det är med samarbete. Det är tillsammans vi åstadkommer lösningar, förändrar och påverkar för framgång. Och styrkan av att vara många. Vilka konsekvenser kan virusets härjningar och de beslut som tas i dess kölvatten få för arbetsmarknaden och för fackförbunden? Ann-Therese Enarssson, vd på tankesmedjan Futurion svarar på tre centrala frågor om arbetsmarknaden efter corona.
Ann-Therese Enarsson, vd på Futurion.
Vilka förändringar på arbetsmarknaden kommer efter corona?
”Jag tror att en av de viktigaste förändringarna kommer att handla om hur olika arbeten värderas. Mitt i virusets epicentrum hamnar nu yrkesgrupper som sjuksköterskor, läkare och omvårdspersonal. De riskerar sina liv för att rädda liv. Deras kompetens och yrke växer i värde. Samtidigt har avtalsrörelsen satts på paus. Men när den återupptas kommer maktbalansen att ha förändrats på flera avtalsområden. Den potentiellt höga arbetslösheten inom industri, handel och servicesektorn kommer att spela stor roll. Och vårdsektorns krav på högre löner och bättre villkor har fått en helt annan klangbotten hos svenska folket. Är det i en sådan miljö till exempel troligt att förbund som Vårdförbundet, Kommunal, Vision och Läkarförbundet kommer att acceptera ”märket” som riktlinje för sina lönekrav? Jag tror inte det, och det kan komma att bli svårt att enas om en handlingslinje inom den fackliga familjen.”
Vad händer med det internationella samarbetet?
”Det är väldigt tydligt att EU och andra internationella gemenskaper har tappat auktoritet sedan coronavirusets utbrott. Land efter land stänger sina gränser mot resten av världen och hanterar smittspridning och stödpaket på egen hand. Om EU inte klarar av att hålla ihop om en gemensam idé när en av de mest internationella akuta kriserna drabbar oss kommer frågan garanterat att ställas om vad EU egentligen är bra för. Men det är också så att vi just nu faktiskt möter exakt samma problem i hela världen samtidigt. Och återhämtningen kommer att behöva se ut på liknande sätt överallt. Kraven på förstärkningar av den privata efterfrågan kommer att vara universella och är dessutom väl lämpade för gemensamma aktioner. Efter andra världskriget var Europa i spillror, och bildandet av OEEC och Marshallplanen var direkta åtgärder för att bygga upp Europas infrastruktur och få snurr på världsekonomin igen. Något liknande, i 2000-talstappning, kanske är den injektion som idén om internationellt samarbete behöver post corona? Det internationella fackliga samarbetet bör se till att ta kontroll över de här scenarierna tidigt. För det är knappast löntagarna som kommer att dra det längsta strået om det blir huggsexa mellan länderna.”
Hur förbereder vi oss inför nästa gång?
”Efterklokheten är världens mest exakta vetenskap sägs det. Men icke desto mindre viktig. Vilka förberedelser borde ha gjorts inför den här krisen för att minska påfrestningarna på arbetsmarknaden? Även om vår svenska modell levererar på topp just nu är frågan relevant. För även om coronavirusets härjningar ser ut som en ”once in a lifetime”-kris så kommer det snart en ny. Kanske är det inte ett virus den gången, men mycket kommer att vara likt. Så, vid sidan av att lösa alla akuta problem här och nu gör nog fackförbunden bäst i att ganska snart analysera var de svagaste punkterna finns. Jag tycker att fackförbunden ska bilda en egen post corona-kommission för att analysera de konsekvenser som den här krisen har haft på arbetsmarknaden och för det fackliga arbetet. Då kan vi stå väl rustade nästa gång.”