Artificiell intelligens förändrar arbetslivet i grunden och påverkar i allt högre utsträckning hur vi tänker, arbetar och återhämtar oss. Samtidigt väcks nya frågor om autonomi, integritet och inflytande. Behöver nästa generations arbetsmiljöarbete ett K framför OSA – kognitiv, organisatorisk och social arbetsmiljö?
Ladda ned idéskriften AI, hjärnan och nästa generations arbetsmiljö här.
Sammanfattning
Intåget av AI på våra arbetsplatser innebär både stora möjligheter och nya risker. Tekniken kan effektivisera arbetsprocesser, avlasta oss och stärka beslutsfattandet, men den kan också bidra till ökad kognitiv belastning, informationsöverflöd, minskad autonomi och otydligare gränser mellan arbete och vila.
Forskning pekar på att AI inte nödvändigtvis minskar arbetsbördan, utan den kan också intensifiera arbetet, öka graden av multitasking och bredda de uppgifter och kompetenser som förväntas av oss. Samtidigt väcks en annan fråga när AI tar över allt fler kognitiva uppgifter: Vad behöver vi människor fortsätta kunna och göra själva?
Arbetslivet utvecklas också mot ett ökat samspel mellan människor och AI-system som kan prioritera uppgifter, analysera information och påverka beslut. Det förändrar maktförhållanden i organisationer och aktualiserar frågor om ansvar, transparens och arbetsplatsdemokrati. Ny teknik gör det dessutom möjligt att mäta och analysera signaler som kan användas för att uppskatta kognitiva tillstånd, vilket väcker frågor om integritet och hur sådan information får användas.
Frågan är om dagens arbetsmiljöarbete har rätt begrepp, metoder och kunskap för att fullt ut fånga de risker och möjligheter som uppstår i ett AI-intensivt arbetsliv. Det gäller inte minst kognitiv belastning och återhämtning, men också autonomi, integritet och människors inflytande över teknik som i allt högre grad påverkar hur arbetet organiseras och utförs.
Det finns därför skäl att diskutera hur ett mer kognitivt hållbart arbetsliv kan utformas utifrån människans förutsättningar. I Sverige är organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, redan en central del av arbetsmiljöarbetet. Men när AI i allt högre grad påverkar vår uppmärksamhet, vårt beslutsfattande och vår återhämtning uppstår frågan om också den kognitiva dimensionen behöver bli tydligare.
I den här idéskriften prövar vi därför tanken om nästa generations arbetsmiljöarbete behöver ett K framför OSA, KOSA som står för kognitiv, organisatorisk och social arbetsmiljö. Det handlar inte nödvändigtvis om ett nytt regelverk, utan som ett perspektiv för att bättre förstå och möta villkoren i ett AI-intensivt arbetsliv.
Om rapportförfattaren
Lisa Wärn är neurobaserad ledarskapsutvecklare och mental coach och arbetar med ledar- och organisationsutveckling på arbetsplatser runt om i Sverige. Hon har över tjugo års erfarenhet från ledande roller inom privat, offentlig och idéburen sektor och har ett förflutet inom tjänstemannarörelsen och TCO.
Genom hela sitt yrkesliv har hon drivits av ett starkt intresse för människor och de förutsättningar som krävs för att människor ska kunna utvecklas och använda sin fulla kapacitet. I dag förenar hon sina erfarenheter av ledarskap och förändringsarbete med kunskap om hjärnan och människans kognitiva förutsättningar. En central fråga i hennes arbete är hur vi kan utforma organisationer och ledarskap som frigör mänsklig kapacitet.
