Vi står inför ett värderingsskifte

By 24 mars, 2020 april 15th, 2020 Insikt & åsikt, Forskning & fakta, Aktuellt

“I spåren av coronaviruset förändras vårt beteende på kort sikt, vår ekonomi på (förhoppningsvis bara) medellång sikt och våra värderingar på lång sikt. Värderingar är något vi formar under vår uppväxt som sedan är robusta över tid. Våra värderingar får oss dock att agera eller tycka på olika sätt givet olika omständigheter. Men värderingarna i sig är trögrörliga”. Det skriver Carl Melin, forskningsledare på Futurion.

Carl Melin

Carl Melin, samhällsanalytiker och forskningsledare på Futurion

I ett internationellt perspektiv är svenskarnas värderingar extrema. Vi befinner oss i det ”övre högre” hörnet på de värderingskartor som World Value Surveys (WVS) redovisar. Vi är tillsammans med japanerna de mest ”sekulära/rationella” (relativt ”traditionella”) och tillsammans med danskarna de som mest prioriterar ”självförverkligande” före ”överlevnad”. Lite förenklat går det att hävda att mer religiösa länder är mer ”traditionella” medan rika och fredliga länder prioriterar ”självförverkligande”. Det finns dock en eftersläpning i detta då länder där många växt upp under krig och svält oftare prioriterar ”överlevnad” även om landet blivit rikare och sluppit krig. WVS uppdaterar återkommande sina kartor men förändringarna över tid är små och långsamma.

Cultural map
Källa: Cultural map – WVS wave 6 (2010-2014)

Att värderingar förändras långsamt innebär dock inte att de inte förändras. De förändras framförallt mellan generationer eftersom människor som växer upp under olika tidsperioder påverkas av de omständigheter de lever under. I USA är det vanligt att jämföra ”the greatest generation” som var unga under depressionen på 30-talet och som utkämpade andra världskriget. Det var en generation som lärde sig att svälten inte var långt borta och riskerade sina liv för sitt land och demokratin. Den efterföljande stora generationen är ”baby boomers” som föddes åren efter andra världskriget och växte upp under 60-talet. De levde i en tid då välståndet ökade snabbt och allt var möjligt. Det gjorde att deras värderingar handlade betydligt mer om självförverkligande än vad som gällt för deras föräldrar. Värderingsskillnaderna mellan dessa generationer är mycket tydliga och beror nästan helt på uppväxtåren.

Även vår moderna tid har haft större händelser som påverkat våra värderingar. Vi har exempelvis den ekonomiska krisen på 90-talet som satte djupa spår hos det svenska folket. Vi hade under decennier lärt oss (med oljekrisen på 70-talet som ett litet undantag) att vi alltid skulle bli rikare och välfärden förbättras. Efter 90-talet var inte det längre en sanning. När jag och opinionsanalytikern Markus Uvell gjorde en större undersökning om svenskarnas värderingar konstaterade vi att det – ofta förtalade 80-talet – var en period som många svenskar längtade tillbaka till. Den var den ”sista” perioden de upplevde att det mesta hela tiden blev bättre.

Jag vill dock peka på två enskilda händelser som nästan över natten förändrat våra värderingar och där det är möjligt att jämföra de som växte upp ”före” och ”efter” händelserna. Den första händelsen är murens fall 1989 och den andra är terrordåden i New York 9/11 2001. Coronaviruset kommer – vare sig det leder till en långvarig ekonomisk depression eller inte – att utgöra en sådan händelse.

Murens fall

Före murens fall var världen ”bipolär” i ett ”fritt” väst och ett östblock styrt av Sovjetunionen. Geopolitiken var ett nollsummespel och det var framförallt militär styrka som avgjorde den globala maktbalansen. De ekonomiska realiteterna och människors rättmätiga krav på frihet gjorde dock att östblocket föll mycket snabbt när så skedde. Innan murens fall var det få som förutsåg detta medan det efteråt sågs som mycket logiskt. Helt plötsligt öppnades världen och resor, handel och andra utbyten uppstod som tidigare inte varit möjliga. En generation som lärt sig att ”vara rädd för ryssen” och som växt upp under hotet av ett kärnvapenkrig som skulle ödelägga allt mänskligt liv fick se något annat.

Murens fall fick ett antal konsekvenser ekonomiskt och politiskt. EU växte i global betydelse från lite förenklat varit ”USAs europeiska allierade” till att bli en ekonomisk supermakt dit även forna öststater sökte sig. Länder som tidigare haft en allmän och utbredd militär värnplikt avskaffade denna vilket i grunden förändrade hälften av alla ungdomars (pojkars) uppväxt. En öppnare värld ledde också till mer handel och annan globalisering. Krav på beredskapslager för livsmedel och medicin minskade när hoten om krig och isolering framstod som orealistiska. En del hävdade, som filosofen och samhällsforskaren Francis Fukuyama, att ”historien var slut” och att liberalismen och demokratin hade vunnit.

Och som en följd av samhällsförändringarna påverkades även människors värderingar. De som växte upp under det kalla kriget har exempelvis haft en betydligt större tilltro till ett starkt försvar och nationalstaten än vad de hade som var unga på 90-talet. En enskild faktor som avskaffandet av den allmänna värnplikten hade i Sverige mycket stor betydelse.

9/11

Jag tror de flesta av oss kommer ihåg var vi befanns oss när vi fick veta att flygplanen kraschat in i World Trade Center hösten 2001. Helt plötsligt var den värld som upplevts som så öppen efter murens fall farlig igen. Resor och besök i storstäder associerades nu med terrordåd och vi fick lära oss att inte ta med flaskor i handbagaget och ta av oss skorna i säkerhetskontrollen. De filmer och TV-serier som haft svårt att hitta tydliga skurkar som ersättare för ryssen fick nu något nytt i form av den ”muslimske terroristen”. Få saker mäter tidsandan så mycket som populärkulturens rollbesättningar.

Effekterna av 9/11 var förmodligen inte lika stora som murens fall. Delvis kanske på grund av att en del reaktioner var så starka – exempelvis Irakkriget – att de i sig blev kraftigt ifrågasatta. 9/11 förändrade dock bilden av världen som öppen och i grunden ”god”. Ett antal studier visar också på en säkerställd effekt både bland vuxna och tonåringar i USA. Värderingarna försköts – för att använda WVS-termer – från ”självförverkligande” till ”överlevnad”. Effekterna var heller inte begränsade till USA. Synen på invandring blev exempelvis betydligt mer negativ både i USA och i europeiska länder. Människor blev helt enkelt mer rädda för sin omvärld. Och rädsla är – som vi vet från många studier – den kanske starkaste av alla mänskliga känslor. Coronaviruset Vi vet ännu inte de långsiktiga effekterna av coronaviruset och vad det betyder för våra värderingar. Om det leder till en djup och långvarig depression eller mer stängda gränser kommer dessa effekter i sin tur att påverka våra värderingar. Även utan detta kan vi dock konstatera att mycket kommer att förändras i hur vi ser på oss själva, samhället och olika risker. Det finns ett antal komponenter som kommer att ha stor betydelse oavsett hur det går med ekonomin:

  • Stängda skolor. Våra barn får se stängda skolor och de konsekvenser det får på undervisning, umgänge med klasskompisar och familjeliv. För våra barn är detta kanske det mest disruptiva som de någonsin har upplevt, förmodligen i paritet med skilsmässa, en nära anhörigs död, föräldrars långvariga arbetslöshet eller en flytt till en annan del av landet.
  • Social distansering. Äldre får inte träffa sina släktingar, vi reser inte och vi arbetar hemifrån. Om isoleringen blir långvarig kan det leda till en isolering där säkert många – främst pigga äldre – drabbas av depression.
  • Sjukvården. Sjukvården kan alltid bli bättre och många av oss har erfarenhet av bristande tillgänglighet. Samtidigt är den breda bilden att alla, när det är riktigt allvarligt, har tillgång till en bra sjukvård. Vi lär oss nu att detta inte är något vi kan ta för givet. Inte ens ett väl utbyggt sjukvårdssystem klarar av en snabb flerdubbling av antalet patienter som är i behov av intensivvård. Detta kan leda till att många allvarligt sjuka inte får den vård som de behöver. Vilket i sin tur påverkar synen på samhällskontraktet och tilliten till det politiska systemet.

Alla förändringar behöver inte vara negativa. Förändring rymmer också möjligheter till utveckling och förbättring. Det finns skäl att tro att vi blir mycket bättre på att bedriva distansundervisning och distansarbete. Utan den långt gångna digitaliseringen hade coronakrisen slagit betydligt hårdare både mot utbildning och näringsliv. Det faktum att förmodligen flera tar tidigare uppmaningar om att ha ett lager av livsnödvändiga varor hemma för att klara en isolering är också bra.

Våra värderingar kommer dock att förändras. Exakt hur vet vi inte förrän om några år men det är högst troligt att effekterna blir stora. Inte minst bland de barn och ungdomar där detta är det ”första stora” de upplever. De får inte träffa sina klasskompisar, lärare eller en älskad äldre släkting. Det sägs att barn har lätt för att anpassa sig, och det är sant, men anpassningarna påverkar oss också.

Troliga värderingsförändringar

Nedan är ett antal troliga värderingseffekter:

Överlevnadsvärderingarna stärks. Vi kan inte längre ta liv och hälsa för given. Dessa förändringar förstärks ytterligare vid en lång och utdragen ekonomisk depression. Sverige kommer alltså att ”gå åt vänster” i WVS-kartorna. Om samma utveckling sker i andra länder kommer det dock inte att förändra vår relativa extremposition.

Populismen kan stärkas. Forskning visar att oro för arbetslöshet och ekonomisk otrygghet leder till ett ökat stöd för populistiska och auktoritära rörelser. De politiska åtgärderna för att motverka en depression är därför viktiga. Blir de inte framgångsrika kommer vi att se ökade politiska konflikter.

Minskad tribalisering. Detta står i motsats till ökad populism (som ofta innebär tribalism). En kris av detta slag kan också föra oss samman – på det sätt som en ”yttre fiende” kan. Vi märker att vi har väldigt mycket mer gemensamt som människor, vare sig det handlar om oro för hälsan, stängda skolor eller (upplevd) brist på toalettpapper.

Rädsla för personliga kontakter. Under den värsta HIV-hysterin på 80-talet fanns det en enorm oro för den minsta kontakt med människor man trodde var smittade. Det är möjligt att vi kommer att öka vår skepsis till ”onödiga” personliga kontakter, framförallt med människor vi inte känner.

Ökad tilltro till experter. Under det senaste decenniet, inte minst som en följd av alternativmedier och fejknyheter, har tilltron till experter stått tillbaka till att främst lita på de som bekräftar ens världsbild (ofta fördomar). Om vi ser att de som vi normalt hållit med har fel kring viruset kanske vi i stället väljer att återigen börja tro på riktiga experter. Tydligast blir detta i så fall i länder där många ledare och opinionsbildare länge förnekade viruset och dess effekter (som exempelvis Donald Trump och många konservativa debattörer i USA).

Minskad tilltro till vården. Om – vilket vi verkligen inte hoppas – sjukvården slås ut på grund av överbelastning kan det leda till att människor som normalt överlevt en skada eller sjukdom inte gör det. Det kan i sin tur påverka synen på samhällskontraktet och att vi som medborgare kan känna oss trygga med att vården finns där när vi behöver den som mest.

Minskad individualism – ökad auktorianism. När vi blir rädda blir vi oroliga för att vi själva – och ännu mer andra – ska fatta felaktiga beslut. Det finns positiva delar av detta – som att vi bryr oss om andra och visar hänsyn. Men det kan också leda till rop på starka ledare. I en del länder har staten förbjudit större samlingar medan andra länder främst har använt sig av rekommendationer.

En starkare stat. Under ett antal decennier har staten och andra offentliga institutioner tagit flera steg tillbaka. Stora delar av välfärden administreras av privata aktörer och livsnödvändiga läkemedel och annan medicinsk utrustning förväntas kunna levereras utan störningar. Coronaviruset kan öka människors vilja till att ha en ”stark stat” som upprätthåller vården och håller nödvändiga beredskapslager.

Ökad ”nationalism”. På engelska brukar man skilja på patriotism som främst syftar på att man är stolt över sitt land till skillnad från nationalism som snarare syftar på att det egna landet är bättre än andra, ofta förenat med främlingsfientlighet. Den nationalism jag tror kommer att öka är den förra (patriotism). Att Sverige går igenom en kris och att det förenar oss i en positiv gemenskap – men utan att vi tycker illa om andra. Denna form av nationalism var också en bärande del av Stefan Löfvens tal till nationen.

Men vi kan egentligen bara göra antaganden om vad som kommer att hända. Det enda vi kan vara helt säkra på är att viruset, långt efter att det finns fungerande vaccin, kommer att ha förändrat vårt samhälle och även våra värderingar för all framtid.