Skip to main content

Spaning: Sluta chefa som om det var 2019

Ann-Therése Enarsson, vd Futurion

”Chefen har haft det svårast”, svarar jag tvärsäkert på TV-reporterns fråga om vem som haft det tuffast på jobbet under pandemin. Det var mitt i den heta coronasommaren 2020 i direktsändning som jag summerade vad vi lärt oss av vårens distansarbetande. Nu öppnar arbetsplatserna efter nästan två år – och nu har chefen det tuffast igen!

Det är inte lätt att vara chef, det kan nog många hålla med om. Många chefer ska nu i veckan åter välkomna tillbaka medarbetarna till arbetsplatserna. I maggropen gnager det tvivel som ingen chef vill prata högt om: “Tänk om mina anställda inte vill komma tillbaka till arbetsplatsen?” Det är ett berättigat tvivel. Från andra sidan Atlanten syns nämligen rubriker om ”the Great Resignation”, massuppsägningar i kölvattnet av pandemin, av missnöje över dålig arbetsmiljö och oflexibla arbetsvillkor. Även om det inte syns någon uppsägningsvåg i Sverige så dundrar samstämmiga undersökningar och rapporter in om att medarbetarna vill fortsätta jobba hemma, helt eller delvis.

KPSV vs FONO

Jag nås av berättelser om chefer som erbjuder massage på jobbet, spektakulära kick-offer och event på kontoren för att locka tillbaka medarbetarna. De bygger om och anpassar lokalerna för hybridarbete. Vissa lockar till och med att låta ta med sig hunden till jobbet eller få naglarna målade. Ja, kreativiteten flödar. Allt för att det ska bli lustfullt och lockande att komma tillbaka.

Andra chefer tänker nöjt: Game over. Back to business. Och anammar KPSV-strategin, köra på som vanligt. Jag läste i veckan en chefsblogg som tondövt deklarerade att nu får det vara slut på ”hänsynen”. Har du skaffat en coronavalp eller köpt ett större hus längre bort i kommunen och önskar flexibilitet? Glöm det. Du ska in på kontoret, 8-17, punkt. Vi ska ha det som VANLIGT. Hör ni det? Den passiva aggressiviteten mellan raderna gick inte att undgå. Men budskapet om ett ledarskap som grundar sig i att chefens känsla av kontroll fås av att se sina medarbetare sitta bakom skärmarna är tydligt. Det känns bara så…2019.

Faran att gå tillbaka

Alldeles oavsett ledarstil så är jag mest orolig över alla de chefer som inte kommer att ha lärt sig något. KPSV-cheferna. De som har en önskan om att gå bakåt i tiden när vi tagit kliv framåt i teknik, arbetssätt och i vissa fall till och med ny affärsmodell. Självklart ska jobbet göras med verksamhetens bästa för ögonen, men är det verkligen så säkert att ”back to normal” är det bästa för verksamheten? Våra jobb blir mer digitala, flexibla och globala. Men också medarbetarna som personer har förändrats. De har blivit äldre, de har reflekterat, varit sjuka och kanske förlorat någon närstående. Och framför allt har många av dem insett att de vill ha ett mer flexibelt arbetsliv och att det fungerar alldeles utmärkt. Samtidigt befinner vi oss i stark arbetskraftsbrist. Det rycks i medarbetarna. Sammantaget krävs en ny syn på var och hur arbete utförs, det kan till och med behövas ett helt nytt ledarskap! Det som kommer vara avgörande hur smärtfritt och flexibelt arbetslivet kommer bli framåt är beroende på hur mycket chefen lärt sig under tiden.

Arbetsmiljön är key

Nu kan vi tillsammans – chefer som medarbetare – designa ett arbetsliv som är sundare och bättre än det vi lämnade. För det är lätt att glömma att arbetslivet pre-corona i mångt och mycket var ohälsosamt. Unionen vittnade om 1,5 miljoner övertidstimmar i veckan för tjänstemän och 40 procent som regelbundet arbetade ifatt på kvällar, ledighet och helger. Utmattning och sjukskrivningar kan adderas till det. Att en del tjänstemän går till jobbet med tveksamma steg denna vecka tyder på FONO, fear of normal. Det vill säga att chefen inte lärt sig någonting och inte är intresserad av att möta framtidens arbetsliv och ett arbetsmiljöarbete som matchar det. De chefer som gör det kommer med all sannolikhet bli attraktiva arbetsgivare dit människor söker sig och vill bidra.

Ann-Therése Enarsson, vd Futurion