”Låt oss inte uppfinna hjulet på nytt!” Hur ofta hör man inte den uppmaningen i inledningen av arbetsprocesser och projektplanering? Att komma på nåt bra – som nån annan redan gjort – anses allmänt vara slöseri med tid och resurser. Jag tror att det är dags att vi börjar tänka tvärtom. Det är dags att vi börjar uppfinna hjulet på nytt. Eller åtminstone tar ut våra gamla hjul ur garaget. Det skriver Per Lagerström, digitaliseringsansvarig på Futurion, efter en internationell workshop med Digital Frontrunners.
Elsie Till och Juan Casasbueanas från Nesta tillsammans med Per Lagerström
Nyss hemkommen från en stimulerande workshop tillsammans med deltagare från de länder som enligt en McKinsey-rapport från 2017 definieras som Digital Frontrunners, dvs länder som ligger bäst till för att kunna dra nytta av digitalisering och automatisering, slår det mig hur mycket vi i Skandinavien och norra Europa har gemensamt. Både när det gäller styrkor och svagheter. Och att när vi i praktiken försöker tackla olika typer av samhällsutmaningar – kommer på ungefär samma typer av lösningar.
Från bibliotek till verkstad
Det preliminära namnet på workshopen, som arrangerades av den brittiska tankesmedjan och policyplattformen Nesta, var ”A library of approaches” – ett bibliotek av angreppssätt. En idé om en modell där vi kan samla många bra idéer och goda exempel att lära ifrån. Mycket väl funnet och ett begrepp som slår an en ton av att det finns mer än ett sätt att angripa ett problem på. Vilket förstås är helt rätt.
Men när det gäller innovation och utveckling så pekar också allt mer på hur viktigt det är att testa, labba, göra misstag och dra rätt slutsatser. Därför tror jag mer på att försöka gå från bibliotek till verkstad. Från teori till praktik. Från idéer och strategier till prototyper och piloter. Från garage till maker space.
Now invented here
Anledningen till att vi är så rädda att uppfinna hjulet igen är att vi inte vill bli påkomna med att jubla över nåt som alla andra redan känner till. Eller för den delen satsa forsknings- och utvecklingsresurser på nåt som redan finns.
Klokt. Men fegt.
För samtidigt måste vi fråga oss varför vi har så svårt att ta till oss av alla dessa ”goda exempel” som vi så ofta får ta del av. Jag tror att det beror på en annan åkomma, nämligen NIT – eller Not Invented Here. Om vi inte själva har kommit på idén eller konceptet, så finns det mängder av skäl till att vi inte genomför dem. Vem vill ha en Trelleborgsmodell om man inte bor i Trelleborg liksom?
Men om vi däremot får möjlighet att utveckla någon annans gamla halvfärdiga lösning och göra vår egen variant av den – då går vi från Not Invented Here till ett Now Invented Here – och nu kan vi börja känna för den här reformen, idén eller lösningen.
När en tjänsteman från det nederländska social- och arbetsmarknadsdepartementet entusiastiskt berättar att de är i slutfasen av att utarbeta en modell för ett slags kompetenskonto som skall sjösättas inom kort – och vi från Sverige berättar att kompetenskonton varit uppe som ett av flera försök för att hitta modeller för att finansiera och stimulera det livslånga lärandet, så blir vår holländske kollega väldigt intresserad. Han vill ”veta allt” om våra erfarenheter och formligen suger i sig av information – helt enkelt för att förbättra sin egen prototyp.
Och någonstans där kanske vi i Sverige också borde börja? Om samma idé som vi misslyckats med tidigare, nu är på gång någon annanstans – då kanske det är dags för oss att ut våra gamla hjul ur garaget igen. Med lite fix och trix och bättre tajming kan kanske idén bli verklighet. Och kanske t.o.m med inspiration från någon som uppfunnit hjulet igen!
Open source och pulled requests
Workshopen i Helsingfors samlade tjänstemän från departement, myndigheter och organisationer som på olika sätt är engagerade i digitalisering, utbildning och kompetensfrågor. Personer som alla befinner sig i en sektor i stort behov av en ökad innovationskraft.
Jag tror att policy- och reformutvecklare har mycket att lära från utvecklare inom tech-sektorn. Från en miljö där trenden är öppna källor, delade koder och där det t.om finns en fullt accepterad och vedertagen princip om att inte bara sno andras påbörjade lösningar, utan att dessutom tala om det och berätta hur man förbättrat och utvecklat dem.
Pulled request tror jag termen lyder för detta crowd sourcade utvecklande. Och det är något som skulle behövas mer av även inom den offentliga sektorn och inom policyutvecklingen. Det ökar innovationsförmågan, det gör att man kan bygga både på andras misstag och framgångar och dessutom göra lösningarna till sina egna.
Den tekniska utvecklingen går fort. Vi människor är lite trögare (vilket bara är bra). Men ännu trögare går förändringen av både privata och offentliga verksamheter. Ett av syftena med Nestas Digital Frontrunners är att se hur arbetet med politiska reformer kan gå snabbare och effektivare. Med lite fler hjul-uppfinningar och pulled requests så tror jag att vi är en bra bit på väg.
Per Lagerström