”En stor majoritet av svenska folket anser att fackföreningarna har betydelse för löneutvecklingen, anställningstryggheten, välfärden och demokratin. Däremot anser inte en majoritet att facket har betydelse för den egna kompetensutvecklingen. Det finns alltså skäl till att ur ett fackligt perspektiv till delar vara nöjt men även se problem och utmaningar.” Det skriver Futurions forskningsledare Carl Melin i en spaning om svenska folkets inställning till medlemskap i fackföreningar.
”De generella förtroendemätningarna av fackföreningarna som görs av exempelvis SOM-institutet och Medieakademin visar att det finns en förtroendekris då endast en av tre svenskar uppger att de har förtroende för facket. Samtidigt är det ungefär dubbelt så många som anser att facket gör nytta som har förtroende för det. Förtroendet kan ju påverkas av mycket som exempelvis olika skandaler och affärer, hur facket agerat i enskilda situationer samt sådant som den nära relationen mellan LO och Socialdemokraterna.
I de frågor om fackets betydelse som handlar om den egna arbetssituationen har faktorer som demografi och socioekonomi stor betydelse. Högutbildade verkar i högre utsträckning anse att de klarar sig själva medan unga på flera frågor är mer positiva till facket och dess betydelse.
Människors politiska värderingar, här uttryckt i vilket parti de röstar på, har även det stor betydelse för attityden till och synen på facket. Det gäller framförallt de generella förtroendefrågorna och frågorna om välfärd och demokrati. Men politisk hemvist har även betydelse för svaren på de specifika arbetslivsfrågorna. Politiskt går det att se tre grupper där de tre rödgröna partiernas väljare är generellt mest positiva till facket och där Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är mest negativa. De som röstar på Centerpartiet och Liberalerna befinner sig i en mittenposition. På så sätt påminner synen på facket om det allmänna politiska läget i Sverige idag.
För fackföreningar som vill samla hela arbetskraften är det naturligtvis en stor utmaning att det finns en stor andel av befolkningen som saknar förtroende och inte heller ser att facket bidrar till sådant som löneutveckling och välfärd. En annan utmaning är att det arbete som fackföreningar lagt ned på att driva frågan om kompetensutveckling inte verkar ha gett något större genomslag.”
Läs hela Carl Melins spaning om svenska folkets förtroende för facket här.