Hur förändras makten på arbetsmarknaden när vi i stor utsträckning jobbar hemifrån? Medför utvecklingen större frihet för individen eller blir vi svagare när vi slås isär?
I ett antal texter analyseras maktförskjutningen med olika utgångspunkter. Först ut var Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet, sedan Futurions vd Ann-Therése Enarsson. I denna spaning tittar Futurions samhällsanalytiker Carl Melin närmare på distansarbetets disruptiva förändringar som kommer att påverka maktförhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Distansarbetet är en disruptiv förändring som kommer påverka maktförhållandena mellan arbetstagare och arbetsgivare på ett sätt vi inte sett sen industrialiseringen. Än vet vi inte riktigt hur, men distansarbetet kan bidra till utvecklingen av ett uppdelat samhälle med starka arbetstagare å ena sidan och svagare å andra sidan. Kanske är vi på väg mot ett 50-50-samhälle med ”distansare” och ”på-platsare”.
Carl Melin, forskningsledare på Futurion
Inom forskning men även inom exempelvis praktisk politik talas det om ibland om inkrementalism, det vill säga förändring i små steg. Det är svårt att se några större skillnader mellan dag 1 och dag 2. Men vid dag 20, 100 och 2000 så ser vi att något har förändrats på riktigt. Vid inkrementalistiska förändringar är det möjligt att göra tidslinjer. Genom att titta på förändringen från tidpunkt X till Y kan vi även göra en prognos om hur utvecklingen kommer at ske ut vid tidpunkt Z.
Spelreglerna förändras i grunden
Disruptiv förändring är något annat. Då förändras i grunden spelreglerna och vi har ett helt nytt läge. Förändringarna före det disruptiva momentet säger väldigt lite om förändringarna efteråt. Historien har även visat att disruptiva förändringar i grunden ändrar maktförhållanden i samhället. Balansen mellan olika grupperingar och individer kan se helt annorlunda ut efteråt.
Den senaste disruptiva förändringen var och är den industriella revolutionen som innebar att vi lämnade jordbrukssamhället för industrisamhället. Det vi kallade industrisamhället blev sedan närmast en parentes i mänsklighetens utveckling och vi lever nu i en tid då tjänster och information står för ett större värde än vad industrin gör.
”Den samhällsförändring vi talat mest om de senaste decennierna är digitaliseringen. Digitaliseringen har haft en disruptiv effekt.”
Disruptiva förändringar innebär ofta att logiken i samhällsförändringen ändras. Den industriella revolutionen ökade takten i välståndsutvecklingen dramatiskt. Plötsligt kunde befolkningen och välståndet fördubblas på några decennier. Något som tidigare krävt tusentals år.
Den samhällsförändring vi talat mest om de senaste decennierna är digitaliseringen. Digitaliseringen har haft en disruptiv effekt. Om exempelvis automatiseringen innebär att massproduktion blivit mycket billigare – jämfört med exempelvis tidigare hantverk – har digitaliseringen på vissa sätt gjort massproduktion gratis. Det kostar lika lite eller mycket att sälja lyssnande på ett musikalbum till 1 miljard personer som till 10 personer. Digital distribution går på många sätt att beskriva som gratis.
Är distansarbete disruptivt?
Frågan är då hur vi ska betrakta distansarbete. Är det en logisk – inkrementalistisk – fortsättning och konsekvens av digitaliseringen och den industriella revolutionen? Eller är det något helt annat? Och vad innebär det för vårt samhälle i stort?
Det finns goda skäl att se det snabbt ökande distansarbetet som en disruptiv förändring. Det ökade distansarbetet bryter nämligen mot en av den mänskliga historiens starkaste logiker: att människor väljer att bosätta sig där de har sin försörjning. Och när försörjningen upphör eller förflyttas så följer människorna efter. Den industriella revolutionen fick människor att flytta från byarna till bruksorter och mellanstora städer. Informations- och tjänstesamhällena innebar en ytterligare koncentration till högskoleorter och storstäder.
I den stund det blir möjligt att bosätta sig var man vill så bryts den logiken. Det arbete vi utför och värdet på detta blir inte bunden till en fysisk plats. Redan från början befinner sig dokument och olika arbetsresultat ”i molnet” och kan vara direkt tillgängliga för dem som vi skapat dessa för. Och visst – detta gäller inte alla jobb – men tillräckligt stor andel av jobben för att det ska förändra hur samhället fungerar.
Social distribution – en naturlig följd
Om människor i framtiden inte kommer att välja att bosätta sig där det finns arbetsplatser kommer de att välja bosättning utifrån andra faktorer. Vi kan bara spekulera vilka dessa faktorer kan vara och vilka som på sikt kommer att ha störst betydelse. Vi kan anta att fysisk närhet till släkt och vänner kommer att ha stor betydelse – dock kanske inte så stor som tidigare då mycket av vårt umgänge numera sker online. Det senare talar kanske för att närheten till släkt är viktigare än närhet till vänner. Umgängesformerna med släkten är ofta – men behöver inte vara – mer fysisk än den med vänner. Boendekostnaderna kommer säkert också att vara viktiga. Utbud – kulturellt och kommersiellt – kommer att vara viktigt för många. Dock inte lika viktigt som tidigare då mycket av kulturkonsumtionen digitaliserats och konsumtionen flyttat över till distanshandel. Viss form av konsumtion – exempelvis restauranger – kommer dock även i framtiden att kräva fysisk närhet.
”Allt fler befinner sig i mer eller mindre hårt definierade ekokammare där åsikter och världsbilder snarare bekräftas än utmanas.”
Risken – eller möjligheten – med ett ökat distansarbete är att vi ersätter relationer med människor som är mer olika oss med människor som är mer lika. Digitaliseringen har redan haft den effekten på vår mediekonsumtion och våra sociala relationer. Allt fler befinner sig i mer eller mindre hårt definierade ekokammare där åsikter och världsbilder snarare bekräftas än utmanas. Det är mycket möjligt att distansarbetet kommer att förstärka den tribaliseringen.
Drastiska förändringar påverkar maktförhållanden
Disruptiva förändringar påverkar på flera olika sätt. Utifrån historien kan vi se att detta även gäller ett samhälles maktförhållanden. Till exempel innebar digerdöden, som tog livet av en tredjedel av Europas befolkning, att det helt plötsligt fanns ett överskott av mark och ett underskott av människor. Det gjorde det möjligt för brukarna att ställa högre krav och markägaren tvingades att vara mer generös. Det förklarar delvis varför levnadsstandarden faktiskt ökade som den gjorde efter digerdöden.
Industrisamhället innebar en maktförskjutning från de som ägde mark till de som ägde kapital. Ibland kunde det vara samma personer men historien visar att många ”gamla familjer” tappade makt och inflytande till nya industrialister. Vid ingången till 1900-talet var ”kapitalisterna” de viktigaste makthavarna i Norden, Västeuropa och USA.
”Det finns skäl att anta att detta kommer att underlätta för attraktiva arbetstagare.”
Om vi betraktar distansarbetet som en disruptiv förändring – inte i nivå med digerdöden men ändå – finns det skäl att anta att den kommer att påverka maktförhållandena. Men riktigt hur vet vi inte.
Den kommer dock att ha två tydliga effekter. Dels att arbetsgivarna kan rekrytera från geografiskt mycket större områden, dels att arbetstagarna kan arbeta inom geografiskt mycket större områden. Båda dessa faktorer kommer att underlätta matchning. Det finns skäl att anta att detta kommer att underlätta för attraktiva arbetstagare. Dessa kan välja att arbeta någon helt annanstans än var de bor och får på så sätt en starkare ställning. Redan idag kan vi se hur det förekommer en underbudskonkurrens på digitala plattformar som Amazon Turks där olika arbeten fördelas till dem som är villiga att utföra dem till lägst ersättning. En slags digitaliseringens daglönare.
Framtiden mörkare för arbetare än tjänstemän
Distansarbetet kan därför tänkas bidra till utvecklingen av ett uppdelat samhälle med starka arbetstagare å ena sidan och arbetstagare som inte är lika attraktiva på arbetsmarknaden å andra sidan. Det skulle tala för att akademiker och tjänstemän går en ljusare framtid än arbetare till mötes.
Arbetare har dessutom mer sällan arbeten som går att sköta på distans. Just detta kan dock innebära att arbetare påverkar av distansarbetet i betydligt mindre utsträckning än vad tjänstemän gör. Idag finns det inget som talar för att ”på plats”-arbetet ska bli som jordbruket som gick från att sysselsätta de allra flesta till några få procent på ett par hundra år. Kanske kommer vi att få se ett 50-50-samhälle där uppdelningen inte så mycket handlar om arbetare och tjänstemän utan ”distansare” och ”på-platsare”?
Carl Melin
Samhällsanalytiker Futurion
Distansarbetet hotar maktbalansen på arbetsmarknaden
Ann-Therése Enarsson, vd Futurion
Vad betyder distansarbete på sikt för maktbalansen på arbetsplatsen och arbetsmarknaden? Vad händer med den kollektiva makten, som byggs när vi ses och samarbetar, om vi alla blir enskilda individer i en i huvudsak virtuell organisation? Hamnar vi i Karin Boyes ”Kallocain” där individen ständigt övervakas?
En av de största förändringarna på senare tid är utan tvekan explosionen av distansjobbandet – ofta hemifrån. Det finns både gott och ont att säga om den här utvecklingen, som för vissa har underlättat livspusslet och gör att de är effektivare medan andra vittnar om att det har påverkat lagkänslan negativt. Än så länge synes dock fördelarna överväga nackdelarna om man följer rapportflödet om hur arbetstagarna på kort sikt upplevt det.
Hur det än är med det så vet vi att många arbetsplatser har gjort ett digitalt bungyjump på grund av experimentet med distansarbete och, när coronapandemin är över, väljer att dra nytta av en ökad användning av nya arbetssätt och digitala verktyg. Vilket är både klokt och rätt.
”Den ökade användningen av digitala verktyg, utvecklandet av programvaror och insamlingen av data riskerar att leda till ökad övervakning och kontroll av arbetstagare och förändrar då maktbalansen på arbetsmarknaden.”
Men det som blivit så tydligt under pandemin är de ökade övervakningsmöjligheterna med ny teknik. Verktygen för övervakning fanns förvisso till viss del redan utvecklade innan distansarbetesexperimentet men vår användning av digital teknik ökade rejält under pandemin när alla möten blev digitala, till och med ”after worken” och chatt i olika forum blev norm på många arbetsplatser. Det innebär att allt går att lyssna på, allt går att återskapa och att allt lämnar spår. De digitala fotavtrycken är fler helt enkelt.
Den ökade användningen av digitala verktyg, utvecklandet av programvaror och insamlingen av data riskerar att leda till ökad övervakning och kontroll av arbetstagare och förändrar då maktbalansen på arbetsmarknaden. Hur många av oss tänker över huvud taget på den aspekten när Folkhälsomyndigheten säger att de som kan arbeta hemifrån ska göra det. Och vägs den aspekten in när arbetstagare önskar behålla möjligheten till distansarbete och när arbetsgivare väljer att permanenta den lösningen?
Arbetsgivarnas möjlighet att kontrollera har ökat
Vi har som sagt våra möten via Teams eller Zoom och arbetar på distans i mycket högre grad än tidigare. Och en majoritet av arbetstagarna som haft möljlighgeten till det under pandemin vill fortsätta med det. Det finns uppenbara vinster med att kunna jobba ostört hemifrån och planera sin tid i större utsträckning. Men det som få vet är att möjligheterna för arbetsgivaren att kontrollera sina anställda i vissa avseenden faktiskt är mycket större när man jobbar hemifrån.
De senaste åren har möjligheterna till digital övervakning blivit i princip totala. Tekniken springer som så ofta före etik och politik. De allra flesta datorer har en kamera och att kontrollera varje knapptryckning på datorn, vilka sidor du besöker under en arbetsdag, hur långa luncherna är eller helt enkelt hur stor del av dagen du sitter vid skärmen är i dag oerhört enkelt. Lägg därtill din tjänstetelefons GPS så är du kartlagd rent geografiskt också, kanske till och med din puls och antal steg under promenaden?
”Jag har inget att dölja och jag har rent mjöl i påsen, kanske många tänker. Men mot det finns flera invändningar.”
I undersökningen Svenskarna och internet säger nära hälften att de generellt sett känner sig övervakade. De flesta av oss är medvetna om att vi hela tiden lämnar spår efter oss på nätet när vi surfar och när vi handlar, men kanske borde vi snarare fundera över att arbetsgivarens möjligheter att övervaka sina medarbetare aldrig har varit större än nu. I dag känner 3 av 10 som arbetar oro för att deras arbetsgivare övervakar dem på nätet. Det gäller inte minst 80- och 90-talisterna som oroar sig mer än andra generationer.
Jag har inget att dölja och jag har rent mjöl i påsen, kanske många tänker. Men mot det finns flera invändningar. En är att ingen bör ha rätt att kontrollera detaljer i någon annans sätt att leva om det inte finns ett konkret och transparent skäl till det. En annan är att program och algoritmer kan ge en falsk känsla av exakthet och rättvisa som gör att den kan användas som till exempel underlag för lönesamtal.
Ta diskussionen om hur insamlad information används
Så vad ska man göra? Idag är det både enkelt och billigt att fixa digital övervakning, under pandemin erbjöds exempelvis speciella covid edition-program för ökad trygghet till den otrygga chefen. Ett snabbt sätt att skydda sin integritet är att ändra inställningar för cookies och platstjänster på sina digitala enheter men det är kortsiktigt och inte heltäckande. Vi måste snarare identifiera de beslut som tas om inköp av programvaror och datainsamling och se till att fackföreningarna är med där. Vi måste fråga arbetsgivarna hur kvalitets- och säkerhetsarbetet utförs samt hur produktiviteten granskas och hur det förhåller sig till övervakning och integritet. Vi måste fråga varför det görs, hur de data som samlas in ska användas och hur länge informationen sparas. Tillsammans skapar informationen dessutom ofta mönster som ligger till grund för beslut om förändringar.
Hur man samlar in, analyserar och lagrar personliga data är alltså inte i första hand en teknisk fråga. Det är självklart rimligt med viss begränsad uppföljning och kontroll, som kan motiveras utifrån vad som ingår i arbetsuppgifterna. Samtidigt varnar experter för att spionprogram installeras på anställdas datorer och att tjänster kan användas som digitala New Public Management-verktyg. Vi riskerar att få en utveckling som styrs av tekniker utan kunskap om arbetsmiljö- och integritetsfrågor.
Arbetsgivaren har makt att leda och fördela arbetet. Anställda har samtidigt rätt att i förväg få tydlig information om vilka kontroller som kan göras av dem med hjälp av de uppgifter som arbetsgivaren samlar in i samband med att de använder arbetsplatsens IT-utrustning. Men hur ofta görs det? På arbetsplatser saknas i dag ofta en policy för vilka data som samlas in, vem som ansvarar och hur resultaten får lagras och spridas.¨
”Hur kan vi bättre skydda arbetstagarnas integritet i ett sömlöst arbetsliv?”
Att arbeta i soffan eller vid köksbordet kan kännas långt bort ifrån vakande ögon eller tidsstudiemän. Men det är dags att vi börjar ta den här diskussionen på arbetsplatserna. Ställ kritiska frågor. Släpp inte ledarskapet till teknokrater. Bara om vi tillsammans bestämmer var gränserna går kan utvecklingen påverkas.
Maktbalansen kan förändras
Varken kollektivavtal eller lagstiftning har hunnit med den tekniska utvecklingen, och kännedomen om våra digitala fotavtryck, samt övervaknings- och kontrollmetoderna är låg. Den rika insamlingen av data – med goda avsikter – kan lätta missbrukas i fel händer. Hur kan vi bättre skydda arbetstagarnas integritet i ett sömlöst arbetsliv? Om fackföreningarna inte är med vid besluten och inte heller skaffar sig den nödvändiga kompetensen, både om vad som går att göra och hur beslut fattas baserat på insamlade data, så kommer tekniken styra utvecklingen och mänsklig hänsyn och den personliga integritetet hamna långt ner bland prioriteringarna. Då tippar maktbalansen över och styrkeförhållandet förändras.
Ann-Therese Enarsson
VD Futurion
Försvagar distansarbetet facket?
Pandemin har gjort att distansarbete praktiseras, studeras och diskuteras mer än någonsin. En aktuell fråga är om distansarbetets tilltagande omfattning hos stora tjänstemannagrupper riskerar att undergräva den fackliga styrkan och förskjuta maktbalansen till arbetsgivarnas fördel.
Alla räknar med att arbete på distans kommer att bli betydligt vanligare efter pandemin än före. Informella möten i korridorer, lunchrum och vid kaffeautomater blir mer sällsynta och därmed tillfällena då man lär känna varandra närmare och diskutera frågor som rör jobbet och arbetsplatsen. Den fackliga styrkan bygger ytterst på att individerna känner samhörighet med varandra och uppfattar att de har gemensamma intressen.
Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet. Foto: Kennet Ruona
Distansarbete innebär nästan alltid ensamarbete men också att individen får större frihet att disponera arbetstiden på ett flexibelt sätt. Många anser det lättare att kombinera arbete, fritid och familj. Traditionellt har ensamarbete betraktats som något negativt medan den sociala gemenskapen arbetskamraterna emellan brukar skattas högt. Sedan åtskilliga tjänstemän under pandemin prövat på att arbeta på distans och funnit att det fungerar bra tenderar ensamarbetets negativa sidor att tonas ned. Därtill kommer smittorisken under pandemier för de som sitter bredvid varandra och inte disponerar egna kontorsrum.
”Arbetsgivarna inser behovet av mötesplatser i företag och förvaltningar och lägger nu stor vikt vid det när nya kontor utformas eller gamla görs om.”
Men trots alla fördelar visar undersökningar att många tjänstemän efter lång fysisk distansering från kollegorna längtar tillbaka till arbetsplatsgemenskapen. Den ”sociala biten” är något som man saknat. Arbetsgivarna inser behovet av mötesplatser i företag och förvaltningar och lägger nu stor vikt vid det när nya kontor utformas eller gamla görs om.
Egen arbetsplats – slöseri eller lugn och ro?
Under pandemin har behovet av att arbeta koncentrerat och ostört blivit tydligt, men detta uppmärksammas knappast alls när framtidens kontor planeras. Det anses vara ett slöseri att alla ska ha en egen arbetsplats och än mindre ett eget rum som står och väntar på dem när de kommer till kontoret. Ekonomerna ser krympta kontorsytor som ett enkelt sätt att spara pengar. Det framstår ur alla synvinklar som ett effektivt sätt att disponera lokalerna. Vad få tänker på är att en sådan utveckling ytterligare minskar individens möjligheter att i lugn och ro arbeta koncentrerat.
Om de anställda själva tillåts välja kan det förväntas att distansarbetet i så fall tilltar ännu mer och att kontoret som en plats för arbetsgemenskap allt mer utarmas. Om det går så långt får vi en ny form av arbetsdelning: en mindre del av arbetstiden fylld med möten på kontoret medan arbetet i övrigt helt eller till stor del sker på distans.
Utvecklingsarbete – en kollektiv arbetsprocess
Vid en diskussion av det framtida distansarbetet är det nödvändigt att skilja på olika typer av arbeten. De flesta arbetarjobb och många tjänstemannajobb kan inte utföras på distans. Det finns distansläkare men den övervägande delen av vården och omsorgen kräver att personalen är på plats. En del arbeten kan utföras på distans men inte lika effektivt. Hit hör kreativt arbete som kräver nära samverkan i en kollektiv arbetsprocess. Några exempel är ingenjörers roll i kvalificerade utvecklingsprojekt och konstruktionen av nya spel i spelutvecklingsbranschen. Problemlösning och kompetensöverföring fungerar inte lika bra online. Undervisning, som ju också är en form av kompetensöverföring, anses fungera bäst om lärare och elever är på plats.
När pandemin slog till med full kraft våren 2021 arbetade dagligen 100–150 anställda i spelutvecklingsföretaget Massive Entertainments lokaler i Malmö. Sådan verksamhet fungerar inte särskilt bra om alla arbetar hemma hela tiden. Man behöver helt enkelt träffas för att utveckla spelen. Dessutom saknade många anställda ”den sociala biten” och mådde dåligt av att vara isolerade.
Distansarbetet i praktiken inte längre frivilligt
När Ericsson planerar att bygga om kontoren har företagets ensidiga betoning på ytor för möten och samarbeten blivit en facklig fråga som MBL-förhandlas med Unionen och Sveriges Ingenjörer. De egna arbetsplatserna försvinner och de som vill arbeta på kontoret får boka plats via ett bokningssystem. Bara i Kista berörs tusentals utvecklingsingenjörer som idag alla har en egen arbetsplats. Enligt Sveriges Ingenjörers chefsförhandlare kommer antalet arbetsplatser att minska så radikalt att utvecklingsteamen behöver gå skiftgång. Distansarbetet riskerar därmed att i praktiken inte längre bli frivilligt. Arbete hemifrån blir helt enkelt nödvändigt för att få något gjort.
Frågan om hur kontoren ska utformas har således blivit en het facklig fråga, åtminstone hos Ericsson. Och inte bara en arbetsmiljöfråga utan också en fråga om hur arbetet bäst utförs på ett effektivt sätt.
Distansarbetets tre fackliga dimensioner
Även på många andra sätt har facken och deras medlemmar engagerat sig i frågor som berör distansarbetet och om hur en bra arbetsplats ska se ut antingen denna finns i hemmet, på kontoret eller på båda ställena.
I vilken omfattning tillåter arbetsgivaren hemarbete? Vid snål tillgång på arbetsplatser på kontoret kan det bli en fråga om schemaläggning, skiftgång eller platsbokning som enligt ingenjörsfackets förhandlare påminner om något slags tvättstugesystem.
”Om det visar sig att de som i stor utsträckning arbetar hemma missgynnas karriärmässigt får även det ekonomiska konsekvenser.”
Förutom tidsdimensionen har distansarbetet en rumslig dimension. Är arbetsplatsen bra ur ergonomisk synvinkel? Hur är det med skrivare, datorer och annan utrustning? Finns det tillräckligt med utrymme i hemmet respektive på kontoret för att man ska kunna arbeta ostört respektive samverka med varandra?
För det tredje rymmer distansarbetet en ekonomisk dimension. Bör de som arbetar hemma ersättas för att kunna inreda ett hemmakontor? Eller ska de som fortsatt reser kompenseras för tidsåtgången och kostnaderna? Om det visar sig att de som i stor utsträckning arbetar hemma missgynnas karriärmässigt får även det ekonomiska konsekvenser.
Tre källor för facklig gemenskap
Med inspiration från den norske sociologen Sverre Lysgaard kan man säga att det finns tre källor för social gemenskap och fackligt engagemang hos anställda. En av dem baseras på att ha samma arbetsplats (närhetsprincipen), en annan på samma yrke och därmed ofta också samma utbildning (likhetsprincipen). En tredje källa till att svetsas samman och hålla ihop är behovet att uppträda gemensamt gentemot arbetsgivare som kräver alltmer av de anställda.
För vertikala förbund som likt Unionen organiserar brett inom industrin och tjänstenäringarna är arbetsplatsgemenskapen avgörande vid bildandet av klubbar. Hos Sveriges Ingenjörer baseras gemenskapen inte bara på att många medlemmar finns på samma arbetsplats såsom i storföretagens utvecklingsavdelningar, utan också på att medlemmarna har samma profession (ingenjör) och utbildning (oftast civilingenjörsexamen). Om ett utbrett distansarbete medför att arbetsplatsgemenskapen undermineras kan konsekvenserna därför förväntas bli störst för fackförbund som Unionen.
”Då riskerar förbundet att bli mer av ett försäkringsbolag än en facklig aktör som är engagerad i de arbetsplatsnära frågorna.”
Å andra sidan har förbundet lyckats rekrytera väldigt många medlemmar på sin inkomstförsäkring, men det ger knappast någon lokal facklig styrka för den hälft av medlemmarna som saknar klubb eller fackombud på sin arbetsplats. Unionen lägger stor vikt vid att öka klubbarnas täckningsgrad, men om distansarbetets expansion medför att klubbtäckningen i stället minskar kan inkomstförsäkringen bli ännu viktigare för medlemsrekryteringen. Då riskerar förbundet att bli mer av ett försäkringsbolag än en facklig aktör som är engagerad i de arbetsplatsnära frågorna.
Ingen ödesbestämd utveckling
Detta inte är någon ödesbestämd utveckling. Hur framgångsrika facken är när det gäller att rekrytera och behålla medlemmar beror i hög grad på hur väl de lyckas företräda dem gentemot arbetsgivarna. Och här är alla frågor som hör samman med distansarbetet och arbetsplatsernas utformning inget undantag. Man skulle till och med kunna hävda att det ur facklig synvinkel är extra viktigt att agera proaktivt och engagera medlemmarna när det gäller framtidens arbetsplatser, eftersom det även påverkar möjligheterna till lokal facklig organisering och verksamhet.
Extra viktigt för facken att engagera sig
Hur det blir med distansarbetet och kontorens utformning är i hög grad frågor som facken har ett intresse av att påverka. Som exemplet Ericsson visar kommer medlemmarna i kläm om företag och förvaltningar ensidigt går in för att hålla kostnaderna nere. Dessutom riskerar själva verksamheten att skadas, åtminstone när det gäller avancerat utvecklingsarbete som bygger på samverkan och närvaro på en gemensam arbetsplats.
Distansarbete illustrerar arbetsgivarens rätt och leda och fördela arbetet, det så kallade arbetsgivarprerogativet. När allt fler tjänstemän arbetar på distans och ställs inför ett radikalt förändrat arbetsliv finns det all anledning för facken att agera. Distansarbetet riskerar att påverka maktbalansen mellan arbetsgivare och anställda.
Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet