Det här med att skapa framtidstro är ingen enkel match. Det är många parametrar att ta hänsyn till för den som vill anta en sådan utmaning. Men den som vill bejaka förändringsförmågan hos svensk arbetskraft, och därmed skapa den framtidstro som hela vår tillväxtekonomi bygger på, bör inte måla upp hot i onödan. Det skriver Jonas Nordling, ordförande i Svenska Journalistförbundet, i en kommentar till Futurions rapport Populismens verkliga orsaker – om automatisering och andra förändringar i arbetslivet.
Foto: Theresia Viska
”Nästan 40 procent av den svenska arbetsstyrkan har en risk för automatisering som är 70 procent eller högre. Ser man bara på det privata näringslivet är siffran ännu högre. Då har 49 procent av löntagarna en automatiseringsrisk som är högre än 70 procent. Hälften av dagens privata arbeten är alltså på väg att försvinna. Bara så du vet vad som håller på att hända.
Men hej, det är inget farligt med automatisering i sig. Samhällsekonomin tjänar till och med på sådan effektivisering. Mellan 1999 och 2010 avvecklades 9,6 miljoner jobb i Europa. Själva effektivitetsvinsten gav dock i sig bara 8,7 miljoner nya jobb under samma period, Men utväxlingen, det vill säga konsumtionen av produktivitetsökningen, gav ytterligare 12,4 miljoner nya jobb. Vilket gav ett högt totalt plusvärde för nya jobb inom Europa trots automatisering. (Och även en viss, om än mycket mindre, positiv effekt även för berörda utanför Europa.) Jag hoppas därför att du ser framtiden an, trots att du med stor sannolikhet kommer att bli av med ditt nuvarande arbete. Att du känner dig trygg.
För det är ju det som hela tanken om produktivitetsökningen bygger på. Vinsten av automatisering ska ske genom att vi alla tror på framtiden. Och det gör det hela lite bräckligt, eftersom som sagt en stor del av arbetsmarknaden är på väg att bli av med sina jobb. På grund av en utveckling vi anser naturlig. Då vill det till att inte måla upp en allt för dyster bild av framtiden. Det är emellertid lätt att inse att detta ör fina jaktmarker för demagoger med dolda agendor.
Det här med att skapa framtidstro är nämligen ingen enkel match. Det är många parametrar att ta hänsyn till för den som vill anta en sådan utmaning. Ett omställningssystem för så många som möjligt, så tidigt som möjligt, är naturligtvis en no-brainer i sammanhanget. Men det finns också anledning att ifrågasätta arbetsgivarnas inställning till ett sådant system. I dagsläget har upplägget varit att löntagarna ska avstå andra värden, för att få ett bättre utvecklat omställningsstöd till stånd. Sanningen är väl att det egentligen är kvaliteten på ett sådant stöd som till stor del avgör vårt lands konkurrenskraft. Och kommer göra det än mer i framtiden. Då bör det ju inte byggas på en ökad otrygghet för löntagare.
Den som vill bejaka förändringsförmågan hos svensk arbetskraft, och därmed skapa den framtidstro som hela vår tillväxtekonomi bygger på, bör därför inte måla upp hot i onödan. Att prata om behov av en inskränkt arbetsrätt, flexiblare anställningsvillkor, och lägre lägstalöner i en ekonomi som bygger på framtidstro, det är helt enkelt kontraproduktivt. Ska vi fortsätta att omfamna utvecklingen och dessutom få ut det mesta av den så måste näringslivets aktörer sluta att instinktivt söka enskilda fördelar till förmån för hela samhällets utveckling. Då kommer inte siffrorna som inledde denna text vara ett problem. Men bara om alla inser just det.”
Jonas Nordling
ordförande Svenska Journalistförbundet